Att prata scenkonst

Var skall du börja och hur kan du föra samtalet om en konstupplevelse vidare? Syftet med att prata om en scenkonstupplevelse kan vara att ge var och en av individerna i klassen möjlighet till en djupare förståelse för just sin individuella tolkning.

Konst kan vara drabbande, härlig, svår eller ointressant. Men en av de främsta egenskaperna hos ett konstverk är just att oavsett vad du tycker om det så är det en reflektionsyta där du speglar dig själv – verket i sig fungerar som ett bollplank för dina egna värderingar. Som lärare behöver du inte vara expert på en scenkonstföreställnings innehåll, tematik eller problemställningar. Du som lärare är också en åskådare och har precis som dina elever din egen upplevelse av det ni ser ihop.

Att kunna prata om upplevelsen inom ett tydligt ramverk skapar en djupare analys av det en upplevt. Då ges möjligheten till att lyssna på andras individuella tolkningar utan att för den sakens skull hamna i polemik om vem som har tolkningsföreträde i värderingen av konstverket. Att i grupp kunna diskutera upplevelsen och lyssna på andra stärker oss som individer och vi lär oss även att avkoda andra delar av samhället.

Konst har alltid en mottagare och en avsändare. Konst är subjektiv och i en scenkonstföreställning består allt du ser av val. Det finns en anledning till att rummet ser ut som det gör. Att ljuset har just den nyansen, att kläderna ser ut på ett visst sätt och att ljudet är precis exakt så som det är.

Det finns en uppsjö av olika former av samtalsmodeller som går att presentera. Vi bygger modellen efter En väv av tecken samt Att prata scenkonst - en enkel metod för klassrummet av Anna Berg för Regionteater Väst, båda baseras på en klassisk konstanalys.

Genom att utgå ifrån föreställningens form, hur det ser ut och vilka val som har gjorts, kan det vara lättare att gå in djupare i förståelsen för upplevelsen. Utgångspunkt för ett samtal om en scenkonstupplevelse bör klarläggas med att det inte finns något rätt eller fel i tolkningar. Sätt gärna upp regler för samtalet och presentera hur det ska gå till. Undvik gärna att samtalet börjar med värderingar som att föreställningen var bra, dålig, svår eller jobbig. Börja med att ta fram konkreta saker i föreställningen, för att senare komma till att tolka dessa. Allt går att analysera eftersom att allt är val som gjorts av en anledning. Utgå från dig själv och din upplevelse.

För att förenkla begreppen delar vi in konstverket i följande kategorier:

  • KÄNSLA är privat och något som kan vara såväl svårt att sätta ord på och något en vill behålla för sig själv.
  • ASSOCIATION är i mötet med en konstupplevelse subjektiv och bygger på individens egna erfarenheter. Dessa kan vara intressanta för individen själv men kan i ett gemensamt samtal vara svårt att utgå ifrån.
  • TOLKNING kan göras tillsammans. Individers olika tolkningar kan komplettera
    varandra, samt öppna upp för nya sätt att se på ett konstverk.
  • KUNSKAP är något som kan vara intressant i mötet med ett konstverk, men kan bli en låsning. Den som vet mest eller kan flest ord har plötsligt företräde i analysen. Tolkningsföreträdet hamnar då hos den personen.
  • ÅSIKT riskerar att låsa ett samtal. Den enskilda individens åsikt om upplevelsen är dess åsikt och inget som egentligen går att gå vidare med eller ger något till någon annan. Om individ 1 tyckte verket var bra och individ 2 tyckte det var dåligt så hamnar samtalet i vem som har tolkningsförträde och inte i en tolkning av verket.


Alla dessa delar kan komma upp i samtalet, men genom att starta i en analys
öppnas möjligheten upp för att alla ska kunna delta och för att konstverket i sig skall få en möjlighet att växa.

TOLKNING: ÖVNING

1. Vad minns du?
Låt gruppen individuellt, i tystnad, tänka på en scen de minns från
föreställningen.

2. Vilka delar består föreställningen av?
Lista tillsammans, exempelvis på tavlan så att alla ser, de beståndsdelar
som skapar en föreställning. Steg 1 kan vara till hjälp för att få syn på
olika beståndsdelar. Det kan vara ljud, ljus, kostym, rekvisita, scenografi,
mask, rörelser, text osv. Fler beståndsdelar, som inte är lika självklara,
kommer säkert upp i ett gemensamt samtal. I detta steget görs en lista,
inga tolkningar.

3. Vilka scener består föreställningen av?
Gå igenom föreställningen från start till slut. Vilka scener är med? De
scener som eleverna tänkte på skrivs upp i ordning och fylls ut med de
resterande.

4. Vad betyder de olika valen?
Applicera beståndsdelarna (steg 2) på de olika scenerna (steg 3)
och fundera tillsammans på varför det ser ut som det gör. Alla val i
föreställningen är medvetna val. Vad betyder de olika tecknen? Vad kan
det innebära för föreställningen? Förändrar det vår bild av den?

5. Vilka är vi som publik?
En scenkonstföreställning är en gemensam upplevelse där publiken
är medskapare till det som sker i rummet. Hur användes publiken i
föreställningen? Vem är du, som en i publiken, i relation till det som sker?

Läs mer: www.annaberg.org