NATIONEN

Lärarhandledning

Att prata scenkonst

Var skall du börja och hur kan du föra samtalet om en konstupplevelse vidare?
Syftet med att prata om en scenkonstupplevelse kan vara att ge var och en av individerna i klassen möjlighet till en djupare förståelse för just sin individuella tolkning.

Konst kan vara drabbande, härlig, svår eller ointressant. Men en av de främsta egenskaperna hos ett konstverk är just att oavsett vad du tycker om det så är det en reflektionsyta där du speglar dig själv – verket i sig fungerar som ett bollplank för dina egna värderingar. Som lärare behöver en inte vara expert på en scenkonstföreställnings innehåll, tematik eller problemställningar. Du som lärare är också en åskådare och har precis som dina elever din egen upplevelse av det ni ser ihop.

Att kunna prata om upplevelsen inom ett tydligt ramverk skapar en djupare analys av det en upplevt. Då ges möjligheten till att lyssna på andras individuella tolkningar utan att för den sakens skull hamna i polemik om vem som har tolkningsföreträde i värderingen av konstverket. Att i grupp kunna diskutera upplevelsen och lyssna på andra stärker oss som individer och vi lär oss även att avkoda andra delar av samhället.

Konst har alltid en mottagare och en avsändare. Konst är subjektiv och i en scenkonstföreställning består allt du ser av val. Det finns en anledning till att rummet ser ut som det gör. Att ljuset har just den nyansen, att kläderna ser ut på ett visst sätt och att ljudet är precis exakt så som det är.
Det finns en uppsjö av olika former av samtalsmodeller som går att presentera. Vi bygger modellen efter En väv av tecken (Riksteatern) samt Att prata scenkonst - en enkel metod för klassrummet av Anna Berg för Regionteater Väst, båda baseras på en klassisk konstanalys.

Om en utgår från föreställningens form, hur det ser ut och vilka val som har gjorts, samt undviker så långt som möjligt att hamna i värderingar, så kommer en också djupare in i förståelsen för upplevelsen.
När en börjar samtalet så är det viktigt att klarlägga att det inte finns något rätt eller fel i hur en tolkar. Det är också viktigt att sätta upp regler för samtalet, presentera hur det skall gå till. Börja inte i värderingar som bra, dåligt, svårt, jobbigt, utan börja med konkreta saker och gå sedan över till att tolka dessa. Allt går att analysera eftersom att allt är val. Utgå från dig själv och din upplevelse.

Upplevelsen av konstverket kan delas upp i följande begrepp:

Känsla är privat och något som kan vara såväl svårt att sätta ord på och något en vill behålla för sig själv.
Association är i mötet med en konstupplevelse subjektiva och bygger på individens egna erfarenheter. Att utgå ifrån de enskilda associationerna skapar i ett gemensamt samtal enskilda öar och är svårt att utgå ifrån i ett samtal.
Åsikt låser samtalet. Den enskilda individens åsikt om upplevelsen är dess åsikt och inget som egentligen går att gå vidare med eller ger något till någon annan. Om individ 1 tyckte verket var bra och individ 2 tyckte det var dåligt så hamnar samtalet i vem som har tolkningsförträde och inte i en tolkning av verket.
Kunskap är något som kan vara intressant i mötet med ett konstverk men kan även fungera som en låsning. Den som vet mest, har flest universitetspoäng, kan flest ord har plötsligt företräde i analysen. Tolkningsföreträdet hamnar då hos den personen.
Alla dessa delar kan mycket väl komma upp i samtalet men genom att starta i en analys öppnas möjligheten upp för att alla ska kunna delta och för att konstverket i sig skall få en möjlighet att växa.

Tolkning
1. Vänta med värderingar.
2. Alla val i konstverket är medvetna val
3. Utgå från dig själv.

Börja med att låta gruppen individuellt tänka på en scen de minns i tystnad.
Lista beståndsdelar/tecken (gör detta gemensamt och kom ihåg, inga värderingar eller tolkningar):
Tecken är konkreta saker du ser. Ingenting är för enkelt.
För att hjälpa till i samlandet av tecken kan ni utgå från de olika beståndsdelar som en föreställning består i såsom ljus, ljud, scenografi, rekvisita, kostym, mask, rörelser, text, ljud.
Ett fält med färg. En stol. Ett bord. Ingenting skall i detta skede tolkas. En sax är en sax. En färg är en färg. En katt är en katt. Ett ord är ett ord.
Skapandet av listan bör ta sin tid. Ju fler tecken ni samlar desto mer har ni att
plocka ifrån när ni analyserar.
När började föreställningen?
Beskriv så sakligt och detaljerat som möjligt händelseförloppet. Ni kan be eleverna beskriva den scen de tänkt på.
DÄREFTER: sök symboler, teman och syften - varför ser det ut som det gör?
Hur används tiden i föreställningen?
Hur används publiken?
Vem är du i relation till det som sker?
Vad betyder de olika tecknen?