"Vårt behov av att skratta är lika stort som vårt behov av att gråta"

I det absurda dramat Slutspel, om tidens oupphörliga gång, går galghumorn hand i hand med den djupaste förtvivlan. Ronnie Hallgren, som är väl bekant med Becketts värld, regisserar en pjäs som betraktar människan och hennes stund på jorden. Premiär 13 mars på Studion.

Samuel Beckett är en av absurdismens främsta frontfigurer. Hans verk präglas av galghumor, tragikomik och en nattsvart syn på mänskligheten. I väntan på Godot, ett av Becketts mest kända verk, fick sin urpremiär 1953. Två år senare började han skriva på Slutspel, som utspelar sig i ett slutet rum där några människor försöker förhålla sig till tillvaron efter apokalypsen.

– Trots Becketts mörka vision av världen är Slutspel också en rolig pjäs med en aldrig sinande kärlek till humoresken och parodin. Vårt behov av att skratta är lika stort som vårt behov av att gråta, säger Ronnie Hallgren.

För Ronnie Hallgren är Samuel Beckett ingen ny bekantskap. Det är fjärde gången han tar sig an Beckett, andra gången på Göteborgs Stadsteater.

– Förutom hans drastiska humor gillar jag hans kritik av människan. Hur hon ödelägger sina egna livsbetingelser och sin egen miljö.

Ronnie Hallgren har arbetat som regissör på bland annat Helsingborgs Stadsteater, för Radioteatern, SVT och på Malmö Stadsteater. På den senare var han också konstnärlig ledare för Unga Teatern under en tioårsperiod. Han har också varit vd och teaterchef för Regionteater Väst (1994-2005) och för Göteborgs Stadsteater (2005-2014) samt 2014-2017 vd för GöteborgsOperan.

Bland regiuppdragen kan nämnas Ett drömspel av August Strindberg, Lång dags färd mot natt av Eugene O´Neill, Måsen av Anton Tjechov. På Göteborgs Stadsteater har Ronnie Hallgren bland annat regisserat Antigone av Sofokles, Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion, Lubiewo-Kärleksön i dramatisering av Lucas Svensson och Krapps sista band av Samuel Beckett