”Jag har nog inte haft någon annan drömroll än den som James Tyrone”

Intervju med Claes Månsson

Claes Månsson spelar rollen som James Tyrone, pappan i Lång dags färd mot natt. Repetitionerna är i full gång men vi fick loss några minuter med mannen som tycker att han får göra en jäkla bra roll i en väldigt fin pjäs.

Du är född och uppväxt bara ett stenkast från teatern, i Johanneberg. Vad har du för minnen av Göteborgs Stadsteater från unga år?

Mina första minnen från teatern är när vi fick gå på julspelet. Vi var 7-8 år, köpte biljetter av fröken och klädde oss lite fint. Efteråt fick alla gå upp på scenen och dansa runt granen, men det vågade inte jag utan stod mest och tittade.

Sen gick vi med skolan någon gång om året. Jag tyckte att det var ganska tråkigt. Jag fattade inte teaterspråket och skådespelarna talade så konstigt. Och det var aldrig någon som pratade om det vi skulle se eller hade sett. Film däremot, det älskade jag. I slutet på 70-talet hängde jag med en tjej och såg Den kaukasiska kritcirkeln, som Ralf Långbacka regisserade. Jag tyckte den var jättebra men inte heller den väckte något större intresse för teater hos mig.

Men om du nu inte var så intresserad, hur kom det sig att du började spela teater?

Jag jobbade som fritidsledare i Bergsjön, var lite rolig på en personalfest och blev övertalad att vara med i en kabaret på Bergsjögården. En kille i publiken, som var regiassistent på Folkan, började sedan tjata på mig om att jag skulle söka scenskolan. Han frågade skådespelaren Inga Ålénius om inte hon kunde hjälpa mig med mina scenprov. Till slut ringde jag upp henne och så började vi jobba. Då först började jag gå och se olika föreställningar och jag förstod vad teater handlade om. Plötsligt blev det roligt. Ja, det är verkligen märkligt hur mycket slumpen har styrt mitt liv.

Din skådespelarbana är oerhört rik, från flera tunga dramatiska roller på Dramaten till komiska roller med Lorrygänget, vad är du mest stolt över?

Det är nog Handelsresandes död 1996. Med bland andra Mikael Persbrandt, Stefan Larsson och Jane Friedmann och med Thorsten Flinck som regissör. Ja, det är nog det bästa jag har gjort.

Du spelar pappan i Lång dags färd mot natt - vilket är ditt förhållande till detta drama och denna roll?

Jag har sett Lång dags färd mot natt i alla fall två gånger. Ingmar Bergmans uppsättning med Jarl Kulle, Bibi Andersson, Peter Stormare och Thommy Berggren och så Thorsten Flincks uppsättning med bland andra Keve Hjelm och Mikael Persbrandt. Sedan dess har jag nog inte haft någon annan drömroll än den som James Tyrone. Det är en jäkla bra roll och en väldigt fin pjäs. Det är något speciellt, ja nästan personligt, det här med familjen. Och tiden pjäsen en utspelas i.

Hur reagerade när du fick frågan om att spela James Tyrone?

Jag blev väldigt intresserad direkt. Jag gick i pension från Dramaten för fem år sedan och har efter det bara fått göra komiska roller. Jag har saknat det där andra för i det här yrket är det ju som bäst när man få göra både och.

Ni har varit igång några veckor i lilla repsalen. Hur går repetitionerna?

Det går sakta men säkert framåt. Det är inte helt lätt men väldigt roligt. Och det är ett mycket bra gäng jag får jobba med.

Text: Ann Waldeborn
Bild: Jonas Kündig

Lång dags färd mot natt har premiär 13 september 2019, Stora Scen, Göteborgs Stadsteater.