Om Bertolt Brecht

Författaren, dramatikern och teaterteoretikern Bertolt Brecht föddes i Augsburg i Bayern 1898. Han författade lyrik, sånger och pjäser, ofta med ett radikalt innehåll. 1922 framfördes hans första skådespel Trummor i natten och sex år senare spelades hans kanske än idag mest kända verk Tolvskillingsoperan.

Brecht var tidigt politiskt intresserad, vilket ofta tog sig uttryck genom bearbetningar av tidigare kända verk. Ett av hans mest använda grepp för att skapa en mer politiskt medveten teater var den så kallade Verfremdungseffekten, vilken i stort innebär att publiken görs medveten om teaterns verkningsmedel genom distans, för att inte förföras av dramats känslor utan aktivt kunna ta ställning.

1933 såg sig Brecht tvungen att gå i exil på grund av det nationalsocialistiska maktövertagandet i Tyskland. Via Österrike, Schweiz och Danmark kom han till Sverige och Lidingö, där han bodde under ett år. 1940 tvingades han fortsätta flykten till Finland, där han fick hemvist hos den färgstarka estnisk-finska författaren, dramatikern och politikern Hella Wuolijoki. Där på godset Marlebäck skrev Brecht Herr Puntila och hans dräng Matti efter hennes berättelser och ursprungliga pjäsutkast.

Bertolt Brecht fick visum till USA 1941 och flyttade till Kalifornien. Som många andra hamnade han i kongressutskottsförhör om sitt förhållande till kommunismen och Sovjetunionen.

Under sin exil var Brecht mycket produktiv och skrev bland annat pjäserna Mor Courage och hennes barn, Den goda människan i Sezuan och Den kaukasiska kritcirkeln.

Efter många år i landsflykt återvände han till slut till Europa och bosatte sig i Berlin i dåvarande DDR. Tillsammans med sin andra hustru, skådespelaren Helene Weigel, drev han den omtalade teatern Berliner Ensemble, där flera av hans mest kända pjäser fick sitt första uppförande. Brecht dog i sitt hem 1956, i följderna av ett medfött hjärtfel.