Vad är verklighet?
Frågan ställs på sin spets i pjäsen Dom blinda av Astrid Saalbach. IT-teknikern Rune börjar arbeta på ett callcenter där de flesta av säljarna är blinda. Han fascineras av sina nya medarbetares dolda värld, hur de umgås och orienterar sig på stan. Men snart väcks även andra känslor till liv hos den något osäkre Rune. Trots att han och de blinda delar samma liv blir det uppenbart att de inte delar samma verklighetsuppfattning. När Rune dessutom blir kär i en av sina medarbetare eskalerar problematiken. Till slut skriker han: ”För er kan ju mörker vara ljus och ljus vara mörker!”. Sinnena avgör hur vi uppfattar tillvaron och Rune skräms av verklighetens relativitet. Om mörker kan vara ljus och ljus kan vara mörker, om allt vi tror oss veta i själva verket kan vara tvärtom, då uppstår ett akut hot mot hela vår existens.
Frågan om verklighetens vara tycks idag svårare att avgöra än på länge. Trots att vi besitter mer kunskap än nånsin pågår det ständiga diskussioner om vad som existerar och inte. Årets ord 2017 var post-sanning. USA:s president Donald Trump ifrågasatte öppet tilltron till vetenskapen och journalistiken, verkligheten ansågs snarare vara en fråga om åsikter. Och långt innan det hade Vladimir Putin och andra semi-diktatorer insett möjligheten i det nya medialandskapet och ägnat sig åt att sprida desinformation över världen. Verklighetens beständighet tycks idag vara mindre än nånsin, och en effekt av det verkar vara att människor i högre grad söker sig till det absoluta. Politiska krafter som lovar att återinföra det som inte går att ifrågasätta i tillvaron röner idag stora framgångar – oavsett om det handlar om att det är Gud, nationen eller den homogena kulturen som ska återinföras.
Men samtidigt som verkligheten är ifrågasatt tycks den även växa och multipliceras. Årets julklapp 2017 var VR-glasögon, en teknik som gör att man kan interagera i digitala världar. Dataspelsbranschen växer just nu explosionsartat med kraften av nya digitala tekniker, där människor kan spela tennis, boxas eller fiska hemma i sina vardagsrum. Många av de nya upplevelserna är dock inte spelrelaterade, utan erbjuder vardagliga händelser som man annars inte kan åtnjuta, eller som är bättre än de man redan har. I spelet Second Life bygger du helt enkelt upp ett andra liv, med arbete, familj och fritidsintressen, parallellt och förhoppningsvis bättre än i ditt första liv. Och i framtiden förutspås digitala resor bli en stor industri, där man kan uppleva syn- ljud- och till och med luktintryck från vilken plats på jorden man vill. För att inte tala om sexindustrin som redan idag kan erbjuda interaktiv pornografi med skräddarsydda drömpartners. Verkligheten multipliceras och komplicerar en tillvaro som redan nu tycks vara svår att navigera i. Samtidigt som verkligheterna såklart också påverkar varandra. Under rättegången för Salah Abdeslam, en av gärningsmännen under terroristattentatet mot klubben Bataclan i Paris 2015, påstod hans advokat att Abdeslam var mer inspirerad av det våldsamma dataspelet GTA än av islam. Och när Anders Behring Breivik genomförde massakern på Utöya 2011 lyssnade han på musik i hörlurar för att, som han själv sa, efterlikna de många shoot ’em up spel som han vanligtvis brukade ägna dagarna åt. Frågan är var gränsen går för hur många verkligheter en människa kan leva i?
I essän Trötthetssamhället från 2014 beskriver den koreansk-tyske stjärnprofessorn Byung Chul-Han effekterna av livet i det moderna informations- och prestationssamhället. Han menar att dagens samhälle producerar ett överskott av stimuli genom sitt höga livstempo, krav på ständig uppkoppling och stående påbud om att prestera under både arbete och fritid. Överstimulansen får våra hjärnor att svämma över och orsaka en skenande verklighetsuppfattning, där intrycken inte längre kan skiljas från varandra. I värsta fall leder det till sjukdomstillstånd som panikångest eller psykos, något som Chul-Han också menar har blivit vanligare idag. För att upprätthålla en sund verklighetsuppfattning krävs det kanske en större dos av kritisk distans idag än tidigare. Vi måste helt enkelt välja vilka verkligheter vi vill ingå i.
Men framförallt tror jag att det handlar om att kunna acceptera och leva med det relativa i tillvaron. När Eva, en av säljarna på callcentret i Dom blinda, stolt visar upp sin nya blå klänning för sina medarbetare, visar det sig att den inte alls är blå, utan gul. Hur kan hon ha känt sig så vacker i sin blå klänning när den egentligen är gul? De skilda verkligheterna krockar med varandra men Eva rycker på axlarna: ”Den sitter ju bra i alla fall.”
Lyssna på inspelad version nedan:
