Klaustrofobisk klassiker om flickskap, makt och längtan
I änkan Bernardas hus kokar det av lust och längtan. Hennes fem hårt hållna döttrar är inspärrade i både sitt hem och sina kroppar. De vill inget hellre än att ge sig av hemifrån. Regissören Nora Nilsson klär Federico Garcia Lorcas klassiska pjäs i en feminin estetik av pasteller och mjuka toner. En visuell teaterkaramell med bitter eftersmak.
Bernardas hus, skriven i 1930-talets Spanien, kan ses som en berättelse om fascistiska strukturer. I den här tolkningen ligger fokus på ett kollektiv av kvinnor. Historien undersöks ur nya perspektiv – med fokus på flickskap
och makt.
Nora Nilsson har regisserat på bland annat Riksteatern, Uppsala stadsteater, Kulturhuset Stadsteatern och Dramaten. Hon har stått för flera feministiska tolkningar som i Edward Albees Lolita, Ebba Witt-Brattströms Århundradets kärlekskrig och nu senast av Rossinis opera Askungen på Folkoperan i Stockholm. På Göteborgs Stadsteater har Nora Nilsson tidigare regisserat Krossad, Vintertid, Det intelligenta homots guide till kapitalism och socialism, med en nyckel till skriften, Afterwork och senast Mr Burns (2022).
AV Federico Garcia Lorca
ÖVERSÄTTNING Jens Nordenhök
BEARBETNING Nora Nilsson, Sisela Lindblom
REGI Nora Nilsson
MED Marta Andersson-Larson, Anna Bjelkerud, Marie Delleskog, Victoria Dyrstad, Beata Hedman, Eline Høyer, Caroline Söderström med flera
SCENOGRAFI Julia Przedmojska MASKDESIGN Maria Agaton LJUSDESIGN Sofie Gynning Högbom LJUDDESIGN Daniel Johansson DRAMATURG Sisela Lindblom, Anna Berg
Lorcas pjäs är ovanlig då den består av en stor ensemble av bara kvinnor. Pjäsen för tankarna till panoptikonet, fängelset som saknar vakter och där fångarna istället bevakar varandra, vilket utgör det ultimata maktutövandet. Jag tänker på Bernardas hus som en symbol för något som finns i oss. Hur vi internaliserar de förväntningar och krav som ställs på oss, och vad som händer när vi gör uppror mot dem.
