Livet började i havet. För miljarder år sedan, långt innan några varelser tog sina första steg på land, rörde sig det första livet i saltvatten som encelliga organismer, växtplankton, urtida fiskar. Havet var vaggan, och i många avseenden är det fortfarande en spegel av vår början. Vi bär havet inom oss; vårt blod innehåller spår av samma salter som våra förfäder en gång simmade i.
För tusentals år sedan stod människan vid havskanten och såg något oändligt. En plats för skräck, för respekt, för skörd. Havet gav mat, men tog också liv. Det var världens ände och dess början. Med tiden lärde vi oss navigera över det, färdas med vindens hjälp, kartlägga kustlinjer, handla och erövra. Men det var först nyligen vi började förstå havet som ett vetenskapligt landskap, inte bara ett geografiskt.
På 1800-talet skickades forskningsfartyg som HMS Challenger ut för att mäta havsdjup, ta prover och dokumentera det okända. Den moderna oceanografin föddes. Sedan dess har vår kunskap vuxit, men inte i samma takt som våra ingrepp. Vi vet idag mer om månens yta än om de djupaste delarna av havet. Trots att havet täcker över 70 procent av jordens yta, har vi endast kartlagt en bråkdel av dess botten, och ännu mindre av dess liv.
Vår överlevnad är bunden till havet. Det producerar över hälften av allt syre vi andas. Det reglerar klimatet, absorberar koldioxid och lagrar värme. Havets strömmar påverkar vädermönster över hela planeten. När havet mår bra, mår vi bra. Men det omvända är också sant. Idag är havet både vårt största hopp och vårt mest tystlåtna hot.
Klimatförändringarna värmer havet snabbare än vi tidigare trott. Korallreven bleknar, syrehalterna sjunker och havsnivån stiger. Fiskeindustrin tömmer ekosystem som tagit tusentals år att bygga upp. Mikroplaster återfinns i djuphavets sediment såväl som i våra kroppar. Vi påverkar havet i varje andetag vi tar och varje val vi gör, vare sig vi bor vid kusten eller långt inåt land.
Men havet bär även nyckeln till mänsklighetens överlevnad. Forskare studerar havets roll i att binda koldioxid, utvecklar nya tekniker för att återskapa marina ekosystem och utforskar organismer i djuphavet som kan ligga till grund för framtidens mediciner. Vi står på tröskeln till en ny era där havet inte bara är något vi exploaterar, utan något vi lyssnar till. Rymden må locka, men det är havet som håller vår framtid i sina strömmar.
Hur ser livet ut om 100 år?
