Att prata scenkonst

Hur kan du som lärare föra samtalet om en scenkonstupplevelse vidare i klassen?

Scenkonst kan vara drabbande, härligt, svårt, fantastiskt eller i värsta fall ointressant. Upplevelsen skiljer sig åt från person till person och påverkas av erfarenheter, känslor, förkunskap och personlig smak. Det finns inget rätt eller fel i hur personer upplever verket men det finns massor att vinna på att ta samtalet vidare i grupp.

Att kunna prata om upplevelsen inom ett tydligt ramverk skapar en djupare analys av det en upplevt. Då ges möjligheten till att lyssna på andras individuella tolkningar utan att för den sakens skull hamna i polemik om vem som har tolkningsföreträde i värderingen av konstverket. Att i grupp kunna diskutera upplevelsen och lyssna på andra stärker oss som individer och kan leda till en djupare förståelse av scenkonstverket, sig själv och varandra.

Samtalsmodell

Som lärare och pedagog är du samtalsledare i klassrummet, det innebär inte att du behöver veta mer om föreställningen och inte heller att du behöver försvara eller förklara de olika val som konstverket består av. Ditt arbete är att bjuda in till de olika tolkningar som finns i gruppen och ställa frågor som för samtalet vidare.

Börja med att så sakligt som möjligt beskriva, tolka sedan det ni har beskrivit och låt det bana väg för individuella upplevelser och reflektioner.

Beskriv

Beskriv så sakligt som möjligt scenkonstverkets olika tecken utan att tolka dess innebörd.

  • När börjar föreställningen, tycker du?
  • Hur såg rummet ut?
  • Vad fanns i rummet?
  • Förändras rummet under föreställningen?
  • Vilka färger och former?
  • Hur var ljuset?
  • Hur många personer/karaktärer fanns med i föreställningen?
  • Hur såg de ut?
  • Vilka färger/former hade kostymerna (likheter/skillnader)?
  • Hur såg masken/sminket ut (likheter/skillnader)?
  • Hur såg håret ut (likheter/skillnader)?

Gå gärna en runda i hela klassen så att alla kan bidra med konkreta tecken.

Tolka

Utifrån det ni beskrivit går ni vidare till att tolka dess innebörd. Vad får de olika tecknen för funktion i föreställningen? Vad berättar de?

  • Varför såg rummet ut som det gjorde, vad berättar val av färger, ljus, ljud?
  • Vad händer med dig som publik i relation till att scenen ändras?
  • Vad gör valet av kostym, mask och hårfrisyrer med karaktärerna?

Reflektera

Avsluta med att reflektera över hur föreställningen landade hos var och en. En scenkonstupplevelse väcker i bästa fall tankar, frågor, känslor och åsikter som utgår från ens egna värderingar och ingångar till föreställningens innehåll. Därför kan det vara av stor betydelse att ge var och en möjlighet att reflektera över följande frågor men att endast de som vill behöver dela med sig.

  • Hur upplevde du Döden, döden?
  • Vilka känslor väckte föreställningen hos dig?
  • Fanns det någon karaktär/händelse som du kände igen dig själv i? På vilket sätt?
  • Fanns det någon scen som du tyckte särskilt mycket om? Varför?
  • Fanns det någon scen som provocerade dig? Varför?
  • Om du fick göra om en scen, vilken skulle du välja och hur skulle du göra om den?

Den här samtalsmodellen tar sitt avstamp i En väv av tecken (Riksteatern) och Prata scenkonst av Anna Berg för Regionteater Väst.

PRATA SCENKONST PÅ ANDRA SÄTT

FOKUS RÖRELSE

  • Låt eleverna fysiskt visa rörelser de minns i föreställningen.
  • Tolka rörelserna
  • Reflektera över hur det kändes

DELA UPP TECKEN

Dela upp klassen i följande grupper:
Scenograf, Regissör/Koreograf, Ljusdesigner, Ljuddesigner, Maskdesigner
Kostymdesigner, Dramatiker, Skådespelare/Dansare

Låt eleverna beskriva och tolka i sina egna grupper, låt sen grupperna presentera sina tolkningar för alla och avsluta i att reflektera i storgrupp.

METATOLKNING

Dela upp klassen i mindre grupper.
Låt dom tillsammans i de mindre grupperna skapa kollage inspirerade av föreställningen. Låt sedan grupperna tolka varandras kollage.