När en människa inte längre känner att hen får plats i skolans eller samhällets rum kan förtvivlan och vrede växa till något som ingen längre kan kontrollera. En skolskjutning blir då inte bara en individuell tragedi, utan ett tecken på ett samhälle som tappat sin förmåga att rymma alla. I den följande övningen får ni ta ställning till påståenden om ansvar, gemenskap och förändring – och tillsammans reflektera över hur ett samhälle kan byggas så att fler känner att de hör hemma.
En skolskjutning är aldrig bara en isolerad handling utan kan förstås som ett uttryck för vad som sker när människor inte längre känner att de får plats i skolans och samhällets rum. När vissa elever ständigt befinner sig i utkanten, utan erkännande eller inflytande, växer känslan av osynlighet och förtvivlan. I miljöer där makt och styrka kopplas till kontroll och dominans kan våld framstå som det enda sättet att bli sedd. Men dessa mönster är inte naturgivna – de är skapade av oss, genom våra normer, språk och institutioner.
Bristande inrymning tar sig många former: mobbning, utfrysning, tystnad, eller upplevelsen av att inte räknas. Att förstå våldet strukturellt betyder inte att ta ifrån individen ansvar, utan att se vårt kollektiva medansvar för rummens utformning. Förebyggande arbete handlar därför inte bara om säkerhet, utan om att bygga skolor och samhällen där varje människa känner sig sedd, delaktig och betydelsefull. En skolskjutning påminner oss med brutal tydlighet om vad som händer när någon inte längre får plats i världen – och om vårt gemensamma ansvar att rita om ritningen.
Syfte
Att låta deltagarna reflektera över vad ett inkluderande och tryggt samhälle innebär, och hur ansvar, gemenskap och mänsklighet kan förstås i relation till skolans och samhällets ”byggnad”.
Tid: 30–45 minuter
Gruppstorlek: 10–30 personer
Material: papper med hörnmarkeringar A–D
Instruktion
Läraren/ledaren läser upp ett påstående.
Deltagarna väljer det hörn (A–D) som bäst motsvarar deras uppfattning.
När alla valt, får varje hörn först samtala i grupp, sedan dela sina tankar i helklass.
Uppmuntra till reflektion snarare än debatt. Det finns inga rätt eller fel svar.
1. Vad är viktigast för att bygga ett tryggt samhälle?
A. Tydliga regler och stark kontroll.
B. Gemenskap och mänskliga relationer.
C. Rättvisa och jämlik fördelning av resurser.
D. Personligt ansvar och individuellt mod.
Diskussionsfråga: Hur hänger trygghet och frihet ihop? Kan man ha det ena utan det andra?
2. Vad betyder inkludering i praktiken?
A. Att alla behandlas lika.
B. Att alla får det stöd de behöver för att delta på egna villkor.
C. Att olikheter uppmuntras och ses som tillgångar.
D. Inkludering är inte önskvärt eller görbart i praktiken.
Diskussionsfråga: Vad krävs för att människor verkligen ska känna sig delaktiga, inte bara välkomna?
3. Vem bär ansvaret för att skapa förändring?
A. Politiker och beslutsfattare.
B. Skolor, lärare och andra institutioner.
C. Varje individ, genom hur hen bemöter andra.
D. Alla tillsammans – genom att vi förändrar kulturen i det vardagliga.
Diskussionsfråga: Vad innebär det att säga ”samhället är oss”?
4. Vilket samhälle vill du leva i?
A. Ett samhälle som prioriterar trygghet framför allt.
B. Ett samhälle som prioriterar frihet och självbestämmande.
C. Ett samhälle som prioriterar jämlikhet och rättvisa.
D. Ett samhälle som prioriterar en enad och gemensam kulturell och etnisk identitet.
Diskussionsfråga: Går dessa värden att förena? Hur skulle ett samhälle se ut där alla faktiskt får plats?
Samla gruppen i en cirkel.
Be var och en reflektera kort i skrift eller muntligt:
Vilket slags samhälle längtar jag efter?
Vilket rum i det samhället vill jag vara med och bygga?
