Att inte få plats i samhället handlar sällan om individens brister, utan om hur världen omkring oss är byggd. Normer, regler och vanor gör att vissa känner sig självklara i rummet medan andra ständigt stöter emot dess väggar.
Att få plats är både yttre och inre: det handlar om kropp, språk, relationer och känslor. Kroppslig inrymning innebär att kunna röra sig fritt utan att påminnas om att man avviker. Symbolisk inrymning handlar om att känna igen sig i samhällets berättelser och bli erkänd som en del av helheten. Social inrymning rör gemenskapen, att få vara del av ett vi utan att ses som gäst.
Känslan av att passa in eller inte gör det är aldrig bara individuell. Den speglar rummets form – samhällets struktur. Men varje möte och varje berättelse som får höras visar att rummet kan förändras. När fler ges utrymme att vara sig själva utan att behöva förklara, vidgas det gemensamma huset.
Att få plats är därför inte bara att bli insläppt, utan att samhället förändras i mötet med den som träder in. Först när alla erkänns som självklara delar av helheten kan vi tala om ett samhälle som verkligen är vårt.
Vad betyder det att höra till?
Vilket rum vill jag bygga för mig själv och för andra?
Tänk på en plats där du en gång känt dig helt hemma.
Det kan vara en verklig plats som ett kök, ett tåg, en strand eller en kropp, eller något mer symboliskt som ett samtal, en tid i livet eller en gemenskap.
Skriv fritt i fem till tio minuter utan att redigera.
Låt orden växa fram ur sinnesintryck: ljud, ljus, rörelser, lukter.
Hur känns det att vara där? Hur vet du att du får plats?
Tips: Fokusera på kroppen i rummet. Hur andas du? Hur rör du dig? Vad i rummet svarar på din närvaro?
Tänk nu på en plats där du inte kände dig hemma.
Kanske var du med men inte del av.
Kanske talade du men ingen lyssnade.
Kanske var du tyst för att orden inte passade in.
Skriv om det ögonblicket utan att förklara varför.
Låt detaljerna tala.
Vilka ljud hörs? Vilka gester, dofter eller tystnader berättar att du inte riktigt ryms?
Läs igenom båda texterna.
Vad händer i övergången mellan de två rummen, mellan att få plats och att stå utanför?
Skriv vidare på den platsen. Kanske är det en tröskel, en korridor, ett gränsland.
Kanske står du där och tvekar, kanske bygger du ett nytt rum.
Vad händer om du stannar kvar i det mellanrummet en stund och låter det tala?
Välj ett spår som känns levande.
Det kan vara ett minne, en bild, en känsla eller en röst.
Utveckla det till en kort text, en dikt, en monolog, en scen, ett brev eller en reflekterande prosatext.
Låt orden undersöka vad det betyder att få plats, eller att skapa den platsen själv.
Du behöver inte dra slutsatser. Det räcker att låta texten pröva frågorna:
När känner jag mig hemma?
Vad betyder det att höra till?
Vilket rum vill jag bygga för mig själv och för andra?
