Hur kan du som lärare föra samtalet om en scenkonstupplevelse vidare i klassen?
Scenkonst kan vara drabbande, härligt, svårt, fantastiskt eller i värsta fall ointressant. Upplevelsen skiljer sig åt från person till person och påverkas av erfarenheter, känslor, förkunskap och personlig smak. Det finns inget rätt eller fel i hur personer upplever verket men det finns massor att vinna på att ta samtalet vidare i grupp.
Att kunna prata om upplevelsen inom ett tydligt ramverk skapar en djupare analys av det en upplevt. Då ges möjligheten till att lyssna på andras individuella tolkningar utan att för den sakens skull hamna i polemik om vem som har tolkningsföreträde i värderingen av konstverket. Att i grupp kunna diskutera upplevelsen och lyssna på andra stärker oss som individer och kan leda till en djupare förståelse av scenkonstverket, sig själv och varandra.
Som lärare och pedagog är du samtalsledare i klassrummet, det innebär inte att du behöver veta mer om föreställningen och inte heller att du behöver försvara eller förklara de olika val som konstverket består av. Ditt arbete är att bjuda in till de olika tolkningar som finns i gruppen och ställa frågor som för samtalet vidare.
Börja med att så sakligt som möjligt beskriva, tolka sedan det ni har beskrivit och låt det bana väg för individuella upplevelser och reflektioner.
Beskriv så sakligt som möjligt scenkonstverkets olika tecken utan att tolka dess innebörd.
När börjar föreställningen, tycker du?
Hur såg rummet ut?
Vad fanns i rummet?
Fanns det olika spelplatser? Hur såg dessa ut?
Vilka färger och former?
Vad var det för ljud?
Hur var ljuset?
Hur många personer/karaktärer fanns med i föreställningen? Beskriv dessa karaktärer konkret.
Vilka färger/former hade kostymerna?
Hur såg masken/sminket ut?
Hur såg håret ut?
Fanns det skillnader och likheter mellan de olika karaktärerna?
Gå gärna en runda i hela klassen så att alla kan bidra med konkreta tecken.
Utifrån det ni beskrivit går ni vidare till att tolka dess innebörd. Vad får de olika tecknen för funktion i föreställningen? Vad berättar de?
Varför såg rummet ut som det gjorde, vad berättar val av färger, ljus, ljud?
Vilka platser utspelar sig Fear på? Var det alltid samma plats?
Vilka var de olika karaktärerna? Ålder, personlighetsdrag.
Vad gör valet av kostym, mask och hårfrisyrer med karaktärerna?
Vad hade de olika karaktärerna för relationer?
Fanns det likheter/skillnader i karaktärerna?
Avsluta med att reflektera över hur föreställningen landade hos var och en. En scenkonstupplevelse väcker i bästa fall tankar, frågor, känslor och åsikter som utgår från ens egna värderingar och ingångar till föreställningens innehåll. Därför kan det vara av stor betydelse att ge var och en möjlighet att reflektera över följande frågor men att endast de som vill behöver dela med sig.
Hur upplevde du Fear?
Vilka känslor väckte föreställningen hos dig?
Fanns det någon karaktär som du kände igen dig själv i? Vem och på vilket sätt?
Fanns det någon händelse i föreställningen som du kände igen från verkliga livet, vilken och varför?
Fanns det någon scen som du tyckte särskilt mycket om? Varför?
Fanns det någon scen som provocerade dig? Varför?
Om du fick göra om en scen, vilken skulle du välja och hur skulle du göra om den?
Den här samtalsmodellen tar sitt avstamp i En väv av tecken (Riksteatern) och Prata scenkonst av Anna Berg för Regionteater Väst.
Att tillsammans undersöka och gestalta upplevelsen av föreställningen genom bild, text och samtal. Eleverna skapar ett gemensamt kollage som visar hur de har uppfattat, tolkat och känt inför det de sett.
Tid: ca 60–90 minuter
Arbetsform: Mindre grupper om 3–5 elever
Material:
Dagstidningar, magasin, reklamblad
Saxar, lim, papper (gärna A3 eller större)
Färgpennor, kritor, tusch
Papper för korta texter och dikter
Material: Dagstidningar, reklam, tidningsurklipp
Detta är grundlagret i kollaget.Eleverna bläddrar i tidningar och klipper ut bilder, ord, färger och symboler som påminner om det de minns från föreställningen. Det kan vara stämningar, miljöer, kroppar, relationer, känslor eller teman.
Uppgift:
Skapa en bakgrund av bilder som fångar det synliga i föreställningen – det ni såg, hörde och lade märke till.
Vilka bilder eller uttryck påminner er om det ni upplevde?
Vilka färger eller former motsvarar föreställningens ton och rytm?
Vad i den här bakgrunden berättar om stämningen i det ni såg?
Material:
Egna teckningar och målningar
Detta blir mellanlagret i kollaget. Nu använder eleverna egna teckningar för att ge form åt sin tolkning. De kan rita människor, rörelser, symboler, föremål eller abstrakta bilder som uttrycker deras förståelse av föreställningen.
Uppgift:
Lägg till teckningar ovanpå bakgrunden som gestaltar det ni tror föreställningen ville säga.
Vad handlar föreställningen om för er?
Vilka känslor eller konflikter var centrala?
Vilka scener eller bilder stannade kvar i minnet – och varför?
Material:
Egna texter, dikter, citat
Detta är det översta lagret i kollaget. Eleverna skriver egna korta texter – reflektioner, meningar, dikter eller ord som sammanfattar deras upplevelse.
Uppgift:
Skriv vad föreställningen fick er att tänka eller känna och lägg texterna överst i kollaget.
Skrivstarter:
Jag minns särskilt när …
För mig handlade föreställningen om …
Den fick mig att känna …
Det jag tar med mig är …
Om jag kunde tala till någon i föreställningen skulle jag säga …
Varje grupp visar sitt kollage för klassen.
Låt eleverna kort berätta:
Hur de arbetade med de tre lagren
Vad deras kollage uttrycker om föreställningen
Vad som var svårt, intressant eller överraskande att gestalta
Avsluta gärna med en gemensam reflektion i helklass:
Vilka olika sätt finns det att förstå samma föreställning?
Hur kan bild, text och samtal hjälpa oss att se nya betydelser?
