I MOT SLUTET testar vi hur långt tiden känns med hjälp av tidtagarur och uppgifter. En minut är en minut, men hur känns den?
I föreställningen testar Adel, Emelie, Hannah, Ulf och Ylva att under en angiven tid göra en uppgift. Nu kan ni testa att göra några av dom. Undersök hur långt eller kort det känns och om det var olika känsla i att själv göra och att titta på.
I föreställningen finns det en röst som säger åt skådespelarna vad de skall göra. Till exempel: Två personer, Gäspa, 1 minut.
När Ulf var liten ville han bli vuxen. Han avskydde när någon bestämde över honom, alla vuxna som skulle diktera villkoren över hans tid. Han bara längtade och längtade tills tiden var inne och han själv kunde bestämma.
Nu är han 48 år. Tiden går alldeles för snabbt. Han hinner inte längre med.
Ylva älskar att pyssla, det är verkligen det bästa hon vet. Med sitt pyssel försvinner tiden, hon tappar känslan av att tiden passerar för den har inte längre någon betydelse. Andra runt henne tycker det är konstigt och ibland till och med irriterande. Men Ylva älskar att tillsammans med saker försöka lista ut vilka som hör ihop, lägga saker på rad och ordna till det.
Emelie tycker att allt är tråkigt. Tiden går så långsamt och hon tröttnar innan saker ens har börjat. Det finns dock en sak som hon älskar, det är att slåss. Då stannar tiden upp, varje sekund blir evighetslång. Det handlar inte om att skada någon, utan om risken. Att riskera något. Då blir tiden intressant.
Adel har huvudet bland molnen tycker hans kamrater. Han tänker så långa och krångliga tankar att allt blir ett trassel och tiden tar slut. Fyra minuter är så kort och om man ser till hela hans livslinje så är det ingenting att stressa upp sig för. För vad är fyra minuter av kanske 80 år? Han tänker på alla livslinjer som ligger bakom honom och alla livslinjer som kommer att komma framför honom. I drömmen svävar han ovanför tiden och ser allt på en och samma gång.
Allt som händer på scenen är repeterat och bestämt. Dramatikern har skrivit texten som skådespelarna säger, regissören och skådespelarna har tillsammans bestämt vad som skall hända. I en scen börjar rollerna diskutera det här. Och kanske kommer du ihåg att Emelie säger till Ylva att snart kommer hon gå och ställa sig borta vid väggen och hålla för ansiktet?