Vi ställde tre snabba till Jenny Bjärkstedt, dockmakaren bakom Oxytocin.
Jag är frilansande dockmakare, dockspelare och attributmakare som bor i Stockholm, men jobbar med teatrar i hela landet. Bland annat Folkteatern i Gävleborg, Långa näsan och Marionetteatern i Stockholm, Uppsala Stadsteater, Ölands dramatiska teater, Lumor och Malmö Dockteater. Ibland bygger jag också för film och tvproduktioner som bland annat Herr Talman och Jordskott på SVT.
Jag har alltid gillat att arbeta med teater som uttrycksform, men älskar också konst och hantverk. För mig är dockteater den perfekta blandningen av hantverk och sceniskt arbete. Jag utbildade mig på Dramatiska Institutets (numera Stockholms Konstnärliga Högskola) utbildning för Dockteater i tre år. Där lärde vi oss både dockmakeri i alla möjliga tekniker samt dockspel. Jag älskar den tekniska utmaningen i dockspelet, men också i att både uppfinna och konstruera dockor och figurer. En teaterdocka kan ju i princip vara hur som helst. Jag har byggt allt ifrån en 4.5 meter hög kung som spelades av tre personer, till en helt superrealistisk hund.
Oxytocin är tredje pjäsen jag gör ihop med Oskar Thunberg (dramatiker/regissör) och den här gången ville vi att dockorna skulle se helt realistiska ut. Så när jag skulle skapa dem började vi med att Oskar fick beskriva karaktärerna så utförligt som möjligt utifrån var han var i manusarbetet. Ibland fick jag direkt en ganska klar bild i huvudet och började skulptera huvudet i lera. I andra fall fick jag använda Google och söka på till exempel lite överviktig 25-årig man eller medelålders vit kvinna. Utifrån den uppsjö av bilder jag får formas karaktären.
När jag skulpterat karaktärernas huvuden i lera gör jag gipsavgjutningar och sen trycker jag i papperslera och papier maché i formarna, då får jag två superlätta halvor som jag fogar ihop till ett ihåligt huvud. Sen täljer jag händer och fötter i lindträ, och kropparna är i princip tyg och vadd. Det är superviktigt att dockorna är lätta, för att dockspelarna inte ska få förslitningsskador främst i axlarna. Kläderna har Backa Teaters kostymavdelning tagit fram utifrån de kostymskisser som Maja Döbling, kostymdesigner, gjort.
