För att sätta upp en teaterföreställning krävs det en hel del olika funktioner. Här listar vi de olika yrkesgrupperna som arbetar med teaterföreställningen.
En dramatiker har som jobb att skriva manus. Manus är den skrivna text som talas på scenen. I ett manus står både dialog och scenanvisningar och är uppdelat i scener, ungefär som kapitel i en bok. I Vansinnet är manus uppdelat i två akter, akt 1 och akt 2, där det är en paus i mitten. Scenanvisningarna berättar vad dramatikern har tänkt som till exempel vilken plats scenen utspelar sig på, vilken sinnesstämning som rollen har och huruvida någon av rollerna går ut eller in på scen. Scenanvisningarna är inte ett facit utan något som regissören, skådespelarna, scenograf, ljusdesigner och andra som arbetar med pjäsens utformning tolkar och förändrar.
Regissören till en teaterföreställning är den som arbetsleder skådespelare och musiker. Regissören är den som står för föreställningens helhet, att alla scener går ihop i varandra och att skådespelarnas olika rolltolkningar fungerar tillsammans. Och att de andra delarna i föreställningen som scenografi, musik, kostym, mask och ljus fungerar ihop och med den idé som regissören har. I Vansinnet heter regissören Helle Rossing. Till sin hjälp har regissören en regiassistent.
Det är de som står på scenen och har som jobb att ge de olika gestalterna karaktär och djup. De skall med sin expertis som skådespelare förverkliga den idé regissören har. Skådespelarna repeterar i åtta till tio veckor innan föreställningen skall vara klar.
Scenografen kallas den person som bestämmer hur scenografin skall se ut, alltså rummet som föreställningen utspelar sig i. Scenografen till Vansinnet heter Marie Moberg. På Backa Teater har vi en blackbox, ett stort svart rum där föreställningens rum byggs upp, hur publiken sitter, väggarna till scenrummet och allt som behövs under föreställningens gång som till exempel gungor, svängdörrar, skyltar och stolar. Scenografen presenterar sina tankar om hur rummet skall se ut med en modell, oftast en miniatyr av rummet, flera månader innan föreställningen har premiär.
För att bygga scenografens idé om ett rum behövs det scentekniker. De är specialister på att hitta lösningar, kan bygga, måla, rigga upp saker i tak och så mycket mer. Till exempel kan de hitta på lösningar med hjälp av magneter som får bollar, snö eller annat att plötsligt falla från taket.
Alla lösa saker som är på scenen bestäms tillsammans med scenograf och regissör och tillverkas eller köps in av en attributör/rekvisitör. Det handlar om allt från mat och godis som används på scen till tillverkning av avhuggna händer. Allt som tillverkas måste hålla minst fyrtio föreställningar.
Kostymören bestämmer vad skådespelarna skall ha på sig, ibland har de kläder som går att köpa i vilken butik som helst och ibland får våra skräddare sy nya kläder. I föreställningen Vansinnet finns det nästan femtio karaktärer, men det är bara nio skådespelare. De flesta spelar flera olika roller från olika tidsepoker och har därför flera klädbyten under föreställningen. Kostymerna måste därför både passa rollerna men också gå att byta snabbt. Därför syr man in kardborreband istället för dragkedjor tillexempel.
Andra saker som är viktigt med kostym är huruvida de går att tvätta eller inte, om det behövs hemliga fickor för att kunna trolla bort mikrofoner eller rekvisita. När vi pratar om kostym på teatern så är det inte en sån som folk tar på sig när de går på bröllop, utan vi menar de kläder skådespelarna har på sig, från skorna på fötterna till hatten på huvudet. Marie Moberg har bestämt kostymen och här nedanför kan du se några av hennes kostymskisser.
Alla skådespelare har smink på sig, det kallas för mask på teaterspråk. Maskdesignen i Vansinnet görs av Josefin Ekerås. Masken, alltså sminket och håret, bestäms tillsammans med regissör och scenograf och skall passa föreställningens formspråk. Ibland krävs det att skådespelarna har jättemycket löshår och en massa smink i ansiktet, i andra föreställningar har de bara lite puder och mascara. Men i nästan alla teaterföreställningar behöver skådespelarna smink eftersom det är så mycket lampor som lyser på ansiktena och publiken måste kunna se ansiktsuttryck på längre håll.
Alla skådespelare får lära sig att lägga sin egen mask, sminka sig själva och sätta upp håret och ta på sig peruker.
Med teaterns alla lampor kan vi skapa stämningar i rummet, skuggor och
mörker, värme och kyla. Det är en ljussättare som bestämmer hur ljuset kan
användas bäst, i Vansinnet heter hon Bella Oldenqvist. Hon får hjälp av ljustekniker att hänga lampor och rikta dom rätt. Vilka lampor och hur de används handlar om vilken föreställning vi skapar. Har vi en föreställning som utspelar sig på vintern så använder vi kallt ljus, skall det vara spöklikt så använder vi små ljuskällor osv. Testa själv med en ficklampa framför spegeln och lys på ditt ansikte och se vad skuggor kan skapa för olika stämningar genom att rikta den underifrån, ovanifrån och från sidan.
I Vansinnet har musikern Kristina Issa komponerat musik och tonsatt låtarna som spelas under föreställningen. Tillsammans med musikerna och skådespelarna spelar hon och sjunger under föreställningen. Musiken har en central del i en föreställning för att skapa stämning. Med hjälp av ljuddesignern Jesper Lindell kan ljudet regleras i styrka, mikrofoner ställas om så att ljudet låter som det kommer från grotta eller fyller hela lokalen, pistolskott avfyras och tysta skrik förstoras.
Du har säkert lagt märke till vad ljud kan skapa för olika känslor till exempel när du ser på film - ser du en läskig film kan det ibland hjälpa att hålla för öronen. Det beror på att ljudet som ljuddesignern lagt in frammanar de känslor du känner när du blir rädd och kroppen har lärt sig att reagera på just dessa ljud. Detsamma gäller andra typer av känslor - som musiken som spelas när det blir riktigt romantiskt eller sorgligt.
Publiken - för utan er hade det inte blivit någon föreställning. Det är det som är det unika med teater. Att det är ett möte som händer just här och nu mellan publiken och skådespelarna, mellan olika erfarenheter och frågeställningar. Just här och nu. Och kommer aldrig någonsin att ske igen på samma sätt.
