Att prata scenkonst

Scenkonst kan vara drabbande, härligt, svårt, fantastiskt eller i värsta fall ointressant. Upplevelsen skiljer sig åt från person till person och påverkas av erfarenheter, känslor, förkunskap och personlig smak. Det finns inget rätt eller fel i hur personer upplever verket men det finns massor att vinna på att ta samtalet vidare i grupp.

Att kunna prata om upplevelsen inom ett tydligt ramverk skapar en djupare analys av det en upplevt. Då ges möjligheten till att lyssna på andras individuella tolkningar utan att för den sakens skull hamna i polemik om vem som har tolkningsföreträde i värderingen av konstverket. Att i grupp kunna diskutera upplevelsen och lyssna på andra stärker oss som individer och kan leda till en djupare förståelse av scenkonstverket, sig själv och varandra.

Samtalsmodell

Som lärare och pedagog är du samtalsledare i klassrummet, det innebär inte att du behöver veta mer om föreställningen och inte heller att du behöver försvara eller förklara de olika val konstverket består av. Ditt arbete är att bjuda in till de olika tolkningar som finns i gruppen och ställa frågor som för samtalet vidare.

Börja med att så sakligt som möjligt beskriva, tolka sedan det ni har beskrivit och låt det bana väg för individuella upplevelser och reflektioner.

Beskriv

Beskriv så sakligt som möjligt scenkonstverkets olika tecken utan att tolka dess innebörd.

• När börjar föreställningen, tycker du?
• Hur såg rummet ut?
• Vad fanns i rummet?
• Vilka färger och former?
• Hur var de placerade?
• Vad var det för ljud?
• Hur var ljuset?
• Ändrades rummet under föreställningen?
• Hur många personer/karaktärer fanns med i föreställningen?
• Hur såg de ut?
• Vilka färger hade kostymerna?
• Hur såg masken/sminket ut?
• Hur såg håret ut?
• Fanns det skillnader och likheter mellan de olika karaktärerna?

Gå gärna en runda i hela klassen så att alla kan bidra med konkreta tecken.

Tolka

Utifrån det ni beskrivit går ni vidare till att tolka dess innebörd. Vad får de olika tecknen för funktion i föreställningen? Vad berättar de?

• Varför såg rummet ut som det gjorde?
• Vad var det för plats?
• Vem var Vilda?
• Vad föreställde karaktärerna? Var de samma genom hela föreställningen?

Reflektera

Avsluta med att reflektera över hur föreställningen landade hos var och en. En scenkonstupplevelse väcker i bästa fall tankar, frågor, känslor och åsikter som utgår från ens egna värderingar och ingångar till föreställningens innehåll. Därför kan det vara av stor betydelse att ge var och en möjlighet att reflektera över följande frågar men att endast de som vill kan dela med sig.

• Hur var din upplevelse under Vilda inuti, vilka känslor hade du i kroppen?
• Fanns det någon karaktär som du kände igen dig själv i? Vem och på vilket sätt?
• Fanns det någon scen som du tyckte särskilt mycket om? Varför?
• Fanns det någon scen som du inte tyckte om? Varför?
• Om du fick göra om en scen, vilken skulle du välja och hur skulle du göra om den?

Den här samtalsmodellen tar sitt avstamp i En väv av tecken (Riksteatern) och Prata scenkonst av Anna Berg för Regionteater Väst.

Att prata scenkonst på andra sätt

Modellen till att prata scenkonst går att göra på flera olika sätt.

• Måla en detalj i föreställningen, en karaktär, ett dekorelement. Låt sen eleverna berätta för varandra om varför de valde just den karaktären/scenen/detaljen.
• Använd lera och låt eleverna forma känslor som väcktes under föreställningen. Prata om de olika skulpturerna.
• Låt eleverna tillsammans i mindre grupper skapa kollage med inspiration från föreställningen och presentera dessa inför klassen eller för dig som lärare.
• Låt eleverna få leka föreställningen.

Gå tillbaka till Lärarhandledning Vilda inuti.