Charlie Åström är scenograf och ljusdesigner till Vilda inut, vi ställde lite frågor till honom om hans tankar när han skapade rummet till föreställningen.
Hej vad heter du och vad sysslar du med?
Jag heter Charlie Åström, till vardags arbetar jag som lektor/huvudlärare i ljusdesign på Stockholms Konstnärliga Högskola. Jag frilansar också som ljusdesigner, scenograf och regissör. Så jag gör många saker inom scenkonstområdet.
Vad var dina tankar när du skapade scenografin till Vilda inuti?
Jag är bosatt på landet och det har inspirerat mig mycket, jag tänkte på natur och människa och hur vi som människor förhåller oss till naturen. Jag tänkte också mycket på vad som ryms inom en människa – alla tankar, funderingar och känslor.
Vilken känsla får du när du ser din modell ta form på scenen?Det är en fantastisk känsla att få se något stå där i riktig storlek och så som man har tänkt, byggt modell och ritat upp det. Det är med skräckblandad förtjusning – har jag tänkt rätt – är proportionerna rätt och hur kommer det se ut när skådespelarna ska arbeta i scenografin?
Scenografimodell till Vilda inuti. En scenografimodell är som ett dockskåp, som teaterscenen i miniatyr.
Vad har ljuset för funktion i en föreställning?
Det är genom ljuset som vi ser allt, det gör atmosfären och skapar fokus – vad vi kommer att titta på. Det ger också form till scenografin – hur den ser ut och kan förvandlas genom ljus. Ljus är tid och rum.
Hur många lampor använder ni i Vilda inuti?
Väldigt många, det är en stor ljussättning och ljusrigg till pjäsen. Vi använder ungefär 150 strålkastare.
Vilka färger använder du och varför?
Jag använder mycket gult, blått och grönt. Jag har tänkt mycket på naturligt ljus som vi ser varje dag och i våra årstider såsom Himmelen, solljus, nattljus, sommar, höst, vinter och vår.
Wanja Johansson Fernandes och Smulan Lundin har skapat Vildas ansikte efter Charlie Åströms vision.
Hur ser ett huvud ut? Med hjälp av bilder och stora dockhuvuden funderar Wanja och Smulan ut hur de skall skulptera Vilda.
Vildas huvud är byggt av en träkonstruktion där man fäst stora frigolitblock som Wanja och Smulan, med hjälp av motorsågar och knivar, skulpterar ut huvudformen. Här står Smulan i en lift för att nå upp till huvudets topp för att såga med hjälp av en elektrisk sticksåg.
Vildas huvud har fått flytta in till scenen och fästs i kroppen som är gjord av trä. Nu fylls alla hålor med fogskum för att kunna fortsätta att skulptera ansiktsformen. Huvudet skall tåla att dansas på.
Spackel och ännu mer spackel. För att få en slät yta behövs det mängder av spackel innan Vilda kan målas i samma färg som kroppen.
Här ligger Vilda nymålad på scenen. Snart får skådespelarna börja repetera i, på och runt henne.
