Intervju med Carolina Frände

En överlevnadsguide för det tjugoförsta århundradet. Så beskriver den amerikanska historikern Timothy Snyder sin bok Om tyranni. En bok som ger oss möjlighet att dra lärdom av vår historia. Nu blir boken även teater. Carolina Frände regisserar Om tyranni som har premiär den 7 december på Lilla scen.

Hur kom du på att du ville göra en pjäs inspirerad av Timothy Snyders bok?

Jag, som många andra, följde på olika sätt efterspelet i det amerikanska presidentvalet. Snyders bok dök upp några månader in på 2017. Jag blev intresserad av hans idé om att skriva en handfast guide för hur en ska leva och överleva i totalitära tider. Det kändes som en bok jag ville läsa. Så det gjorde jag. Och just hans sätt att gripa sig an frågorna kring hur vi kan göra i tider som våra gav mig tanken att hans råd och kunskap också skulle spridas genom teater, som ju är mitt uttryck.

Boken är uppbyggd av 20 rubriker där Snyder ger oss goda råd kring hur vi som enskilda kan hantera en auktoritär tid, hur iscensätter ni detta?

Alla kapitelrubrikerna kan en som publik på olika sätt se och spegla i den föreställning vi just nu repeterar. Vi använder inte rubrikerna direkt i text eller redovisar dem på något annat vis, men jag tror att publiken just därför verkligen kommer hitta egna ingångar till hur föreställningen relaterar till Snyders bok.

Är det någon av Snyders rubriker eller handfasta råd som du fastnat lite mer för?

Jag tycker den första rubriken är intressant: Lyd inte i förväg. Det kapitlet fick mig verkligen att fundera över mitt eget ”lydande”. Vad jag går med på innan jag tänkt efter, vad jag inte ens märker att jag går med på, hur jag ständigt är i situationer som kräver att jag kompromissar med de värderingar jag ser som mina. Jag är också nyfiken på rubriken Se upp för paramilitär. Till en början tänkte jag på den som något mer relevant för den amerikanska kontexten. Men allteftersom jag funderat och vi arbetat ser jag att begreppet paramilitär verkligen är något vi borde diskutera och göra oss medvetna om, att vi håller på att normalisera som företeelse även här i Sverige.

På vilket sätt tror du att publiken kommer att kunna känna igen sig och relatera till handlingen och karaktärerna?

I föreställningen har vi valt att relatera Snyders bok till den göteborgska historien och samtiden. Till sådant som har hänt och nu är aktuellt i Göteborg som stad – stadsplanering, infrastruktur och sådant som påverkar oss alla. Så ur det perspektivet tar föreställningen verkligen sin utgångspunkt i Göteborg och hos göteborgarna. I föreställningen berättar vi också om en del personer och projekt med stark koppling till och förankring i Göteborg. Och vi beskriver hur det som händer i Göteborg på olika sätt är kopplat till större perspektiv i omvärlden. Jag tror att publiken kommer att både känna igen sig och se Göteborg på ett nytt sätt när de sett föreställningen.

Under repetitionerna arbetar ni processinriktat, med så kallad devising. Berätta vad det innebär.

Det innebär att vi inte arbetat utifrån en färdig text som vi gjort en föreställning av, utan både texten och hur och vad vi berättar om växer fram under hela repetitionsperioden.

Så, kan vad som helst hända?

När vi påbörjade arbetet i juni kunde allting hända. När det nu är knappt tre veckor kvar till premiär har vi en tydlig idé om vad vi ska göra och i stora drag hur föreställningen ska se ut, vad den ska berätta och varför. Men vi har ändå inte ett färdigt manus ännu.

Varför passar devising just för den här pjäsen?

Jag tänker att devising ofta öppnar upp för andra sätt att berätta och föra ett samtal med publiken än vad som skulle vara fallet om vi arbetat med en dramatisering av Snyders bok. Devising ger också möjlighet att arbeta med olika sorters material som utgångspunkt – exempelvis en faktabok som Om tyranni. Devisingarbete ger utrymme för oväntade infall, fantasi och kollektivt arbete.

Du har arbetat på många scener runtom i landet – hur är det att arbeta på Göteborgs Stadsteater?

Det här är min tionde produktion på Göteborgs Stadsteater så på det sättet känns just Stadsteatern som en av mina hemma-teatrar. Teatern är öppen för alternativa sätt att arbeta och har ett starkt och ärligt engagemang i det som händer i omvärlden.

Vad är det bästa med att arbeta som regissör?

Att en får välja och föreslå vilka historier som ska berättas på teatern. Att leta efter vad en vill göra och hitta det där materialet – som Snyders bok – som känns både aktuellt, intressant och viktigt att hitta en form och ett uttryck för på teatern. Och att få bidra till att göra teatern relevant och meningsfull i mötet med publiken. Publiken, deras upplevelser och tankar kring det de är med om på teatern är kärnan i det som är meningsfullt och lustfyllt för mig som regissör.

Text: Anna Setterby Angefred

Carolina kommer att gästinstagramma hos oss. Följ med regissören in bakom kulisserna!