Om pjäsens titel

Manusförfattaren Edward Albee berättade i en intervju i The Art of Theater 1966 om hur pjäsen fick sitt namn.

”Det fanns en bar – den har bytt namn nu – på Tenth Street, mellan Greenwich Avenue och Waverly Place... och i baren på nedervåningen fanns en stor spegel där folk brukade klottra. Vid ett tillfälle, någon gång runt 1953... 1954 tror jag det var – långt innan någon av oss hade hunnit åstadkomma särskilt mycket – satt jag där en kväll och tog en öl, och då fick jag se Who’s Afraid of Virginia Woolf? nedklottrat – med tvål, antar jag – på spegeln. När jag började skriva pjäsen dök det upp i mitt minne igen. Och Who’s Afraid of Virginia Woolf? anspelar förstås på ”vem är rädd för den stora stygga vargen”... vem är rädd för att leva livet utan falska illusioner? Det slog mig också att det var ett ganska typiskt skämt bland intellektuella i universitetsmiljö.”

Detta var tio år innan Edward Albee började skriva pjäser men de klottrade orden hade fastnat i minnet. Så när han i en annan intervju i The New Yorker 1974 fick frågan varför svarade han: ”Ren tur antar jag” ”Jag gillar ordvitsar”.

Virginia Woolf (1882-1941) var en av 1900-talets mest inflytelserika författare och en feministikon. Hon är bland annat känd för verk som "Mrs Dalloway", "Mot fyren", "Orlando" och essän "Ett eget rum", där hon argumenterade för kvinnors rätt till ekonomiskt och kreativt oberoende.

Foto från repetition: Jonas Kündig.