Clandestino Institut gör en experimentkväll med den enigmatiske hiphoplegenden Jaqe på scen. I Dj-båset står ingen mindre än Mia Herman. Dessutom presenteras en nyskriven monolog av Aleksander Motturi i en ännu icke iscensatt läsning av Ibrahim Faal.
Ljuset skulle gå upp långsamt över mördaren av Aleksander Motturi
”Jag minns att de hade strukit början av Jimmys pjäs. Vi hade flugit från London till premiären i Stockholm. Jimmy var inte sig själv den dagen. Några vilsna snöflingor dansade ner i det guldimmade gatljuset utanför byggnaden. I marmorfoajén möttes frusna besökare av en utställning om raskampens utveckling. Så det var ingen sidoproduktion som demonregissören låtit sätta upp. Men det var inte Bergman själv som stod för regin, utan Ulf Palme, en skådespelare, och jag har aldrig förstått varför han hade strukit de första scenerna.”
Clandestino Institut presenterar en läsning av Aleksander Motturis nyskrivna monolog Ljuset skulle gå upp långsamt på mördaren. Monologen, som läses av Ibrahim Faal, tar avstamp i Dramatens uppsättning av James Baldwins pjäs Blues for Mister Charlie som är baserad på lynchningen av Emmet Till, som skakade den amerikanska medborgarättrörelsen.
Jaqe
Jaqe är en av 2010-talets mest enigmatiska svenska hiphopröster. Aldrig fast i en fåra, och aldrig förutsägbar. Att verka utan att synas är som bekant en konst i sig, någonting få klarar av. En av dom är Jaqe som trots ett fåtal släpp har betydande inflytande på den svenska musikscenen. En artist som utan sociala medier, TikTok-danser eller smartphone lämnat ett bestående intryck med sin släpiga skånska och gripande formuleringar.
Den 9 juli var det dags för en av Sveriges bäst bevarade hemligheter att på riktigt presentera sig, när debutalbumet Filmen släpptes.
”Jag måste ha mitt svängrum, spelrum” förkunnar Jaqe på jag-mot-världen-manifestet Snake. Det uttrycks inte bara i hans konstanta frånvaro från rampljuset och logistiken kring det drygt sju år försenade debutalbumet – det hörs också i musiken. Ömsom direkt och ömsom kryptiskt delar Jaqe med sig av fragment från ett liv i skuggan. Det är också detta som gör hans texter unika, intressanta och fängslande. Med en stilistik som bäst kan jämföras med stödord bildar han ett pussel som hela tiden bjuder på nya överraskningar och kopplingar.
Här kan du läsa mer om Clandestino Institut: www.clandestinoinstitut.org
Medverkande: Ibrahim Faal, Jaqe och Mia Herman
Bild: Milena Karlsson
