Bland trädkronorna

Troll, älvor, vättar och skogsrår. Skogen är hem till otaliga myter, sagor och figurer. Många av myterna är så gamla att det är svårt att veta när de först kom till.

De sagor människan berättat om skogen har inte bara haft i syfte att underhålla, utan även fungerat som ett sätt att skapa en bild av skogen som en plats en bör känna en viss rädsla inför. Rädslan har i uppgift att skydda oss från faror och historiskt har människan haft goda skäl att vara på sin vakt när hon äntrar skogen. Bland träden lurade inte bara farliga djur och väsen, utan även brottslingar och fredlösa rövarband, precis som Robin Hood och hans män.

Skogen var en passande tillflyktsort för den som hade begått brott och behövde fly undan lagen. Där kunde en söka skydd från myndigheter och istället leva efter sina egna lagar och regler. Staden har historiskt sett varit enkel för kungar och styrande makt att ha kontroll över, åtminstone i jämförelse med skogen som varit betydligt svårare. När det utspelat sig konflikter mellan bönder och kungamakten har skogen varit en viktig plats för folket. En dåligt beväpnad grupp med bönder hade ingen chans att övermanna kungens män i staden eller på ett öppet fält, men i skogen, där det fanns möjlighet att gömma sig och ligga i bakhåll, blev fienden från staden betydligt enklare att angripa.

Skogen står för det vilda, avlägsna och mystiska. I motsats till staden framställs skogen oftast i film och litteratur som en plats där människan tvingas underordna sig naturen. Enterna i J.R.R Tolkiens bok Hobbiten kommer efter en lång stunds konfererande fram till att de ska hjälpa hoberna att besegra trollkarlen Saruman, då han utgör ett hot mot deras skog. Det piskande pilträdet i Harry Potter är mindre eftertänksamt och försöker istället hänsynslöst ha ihjäl varenda människa som kommer i dess väg. Gemensamt för de båda berättelserna är att träden har sin egen vilja och lever sitt eget liv.