Skuggorna av mart

Det här är en stor och vacker triumf för Backa Teater.

Anderssons nyskrivna tolkning är inte bara en lyckad bearbetning av Dagerman, den är en pjäs som står på egna ben. Även om den centrala frågeställningen kommer från Dagerman har den fått ny kraft och aktualitet.

Skoningslöst drabbande /.../ ett brännande inlägg

Med sin intelligenta, väl tillslipade och precist regisserade nyversion Skuggorna av Mart visar Andersson med briljans att föraktet för svaghet och idealisering av förmenta hjältar inte bara var ett problem för efterkrigstiden, utan att det i allra högsta grad också är en fråga för vår individualistiska, framgångsdyrkande samtid.

Det är inte många gånger man får se något så starkt uppfordrande, så genomarbetat i spel och rörelser och så groteskt dråpligt i en familjs lögnfabrik under högtryck.

Samtliga är spelade med perfekt tonträff och rymmer inom sig både en mycket vanlig ensam människa, och ett potentiellt monster

Anderssons lekfulla helhetsgrepp står inte i vägen för gripande berättande och fängslande konflikter i de enskilda scenerna.

Det är väldigt drabbande och bra, även för oss som slutat skolan för länge sedan.