Isabel Cruz Liljegren

Isabel Cruz Liljegren, dramatiker och regissör

Läs intervjun med Isabel Cruz Liljegren

"Jag har genom åren intresserat mig för många kvinnor som ansetts galna"

En intim scenkonstupplevelse om missanpassade kvinnor och önskan om att förstå, eller klassificera dem. Det är underrubriken till Ensam galning som har premiär på Slakthuset den 12 april. För manus står Isabel Cruz Liljegren, som också regisserar.

– Jag har genom åren intresserat mig för många kvinnor som ansetts galna och känt en identifikation med dem. Att upptäcka något nytt om världen och om sig själv, det är vad teater i mångt och mycket handlar om, säger Isabel.

I april 2018 går den aktivistiska youtubern och videokonstnären Nasim Aghdam in på Youtubes huvudkontor i norra Kalifornien, tar fram ett skjutvapen, öppnar eld och tar sedan sitt eget liv.

– Jag läste om det som hände på Youtubekontoret och blev intresserad av hur och vad media skrev om henne. Om det hade varit en man så hade det handlat om den ensamme galningen, en person som genomför ett dåd av en anledning och som man försöker förstå. Nasim beskrevs som en psykiskt sjuk kvinna, som man inte ens vill försöka att förstå.

Temat i pjäsen är kvinnlig galenskap och medias syn på missanpassade kvinnor.
– Men jag har också jag jobbat med en underliggande filosofisk tematik: sanning kontra lögn, och fiktion kontra verklighet. Hur man möter en berättelse ”based on a true story” till skillnad från hur man möter en fiktiv berättelse. Det är intressant i en tid där det skrivs så mycket lögner och att det finns en sådan besatthet att hitta det verkligt sanna. Vad väljer vi att tolka som sant? Det handlar väldigt mycket om identifikation.

Isabel har i sitt arbete inspirerats av Eva F Dahlgrens bok Fallna kvinnor, om prostituerade kvinnor som spärrades in på tvångsanstalt i Landskrona på 1920-30-talet och Hanna Arendts Totalitarismens ursprung, om sanningsbegreppet, om hur man skapar sanningar från lögner.
– Men framför allt har jag inspirerats av boken Den sårade divan av Karin Johannisson. Den handlar om Agnes von Krusenstjerna, Sigrid Hjertén och Nelly Sachs som alla satt inspärrade på Beckomberga. Karin Johannisson ställer frågan om vad galenskap egentligen är och delar in den i tre grupper: en biologisk, en social och en tredje ur aktörsperspektivet. Det är intressant att nu göra en fallstudie på en annan kvinna, som också var konstnär, och titta på den mediala berättelsen om henne.

Ensam galning spelas i en lokal i Slakthusområdet.
– Jag hoppas det blir en spännande upplevelse för publiken, att komma till en ny plats och lära känna en person genom olika berättelser om henne. Publiken kommer inte att sitta i en gradäng utan får ta med sig sina stolar och följa med runt i lokalen, till olika scener.

På scen ser vi skådespelaren Alexandra Nordberg i rollen som en performancekonstnär som har skapat ett verk om Nasim Aghdam. Hon vill gå in i Nasims värld, spela henne, och försöka förstå varför hon gjorde som hon gjorde på Youtubes huvudkontor den där dagen i april 2018.