Det är en tunn linje mellan att ligga på marken och att vara den som står upp
Nadim Ghazale var sju år när han flydde med sin mamma och bror från kriget i Libanon. Trettio år senare är han polis i sitt nya land men kämpar fortfarande för att passa in.
I pjäsen, skriven av Lisa Lindén, får vi följa den vindlande integrationsresan, från flykten till Sverige till kulturkrockar och smärtpunkter i mellanförskapet. Det handlar om att ibland bli accepterad som svensk och i andra stunder enbart bedömas utifrån utseende och bakgrund. Nadim vill vara en av vi, sedd som vem som helst, men hans namn och hudfärg går inte att sudda ut. Och det han försöker lämna bakom sig har format den han är.
I Nadim – min väg från flykting till hela Sveriges polis får publiken möta många av de människor som varit avgörande för hans väg genom livet. Utan dem hade Nadim blivit något annat.
I rollerna ser vi Ashkan Ghods från Göteborgs Stadsteater som Nadim och i övriga roller Elin Bornell från Borås Stadsteater. Pjäsen regisseras av Fredrik Evers från Göteborgs Stadsteater.
En produktion inom ramen för Göteborgs Stadsteaters regionala turnéuppdrag 2026, i samverkan med Riksteatern Väst och Borås Stadsteater, där pjäsen har nypremiär under hösten.
Fredrik Evers är skådespelare och regissör. Han ingår i Stadsteaterns fasta ensemble och har medverkat i en lång rad uppsättningar. Fredrik Evers har tidigare regisserat Den rätte, Colettes kokbok och En död komikers liv – en saga om Lenny Bruce, samtliga på Göteborgs Stadsteater, Möte med Strindberg på Lilla Teatern i Göteborg med flera.
AV Lisa Lindén fritt efter boken Min väg från flykting till hela Sveriges polis av Nadim Ghazale och Sara Nygren
REGI Fredrik Evers
MED Elin Bornell, Ashkan Ghods
SCENOGRAFI Evelina Björnqvist KOSTYMDESIGN Frida Fredriksson MASKDESIGN Marina Ritvall LJUSDESIGN Mikael Blom LJUDDESIGN Marcus Lilja DRAMATURG Joel Nordström
Foto Jonas Kündig
Att koka ner allt det som gav Nadim styrkan att resa sig från utanförskap, motstånd och våld, är en utmaning som jag ser fram emot att ta mig an. Med två lysande skådespelare ska jag försöka ge liv åt historien om en flykting som kämpar för att bli en av oss. Men kan man utplåna sin historia för att bli del av något nytt, och ska man det?
