Intervju med Johanna Svalbacke

I Luciakandidaterna kliver vi in i tonårstjejens innersta omklädningsrum. När dramatikern Johanna Svalbacke skrev pjäsen hade hon precis lämnat sina egna tonår bakom sig.

Det var när Johanna Svalbacke gick första året på Biskops Arnös utbildning i att skriva dramatik som manuset till Luciakandidaterna föddes. En fri skrivuppgift växte till ett collage av scener som närmade sig tillvaron och livet ur tre tonåringars perspektiv.

– Jag skrev om sådant som jag tyckte var viktigt då. Det är en pjäs som snuddar vid många ämnen: kärleken, döden, anorexia, utsatthet och sexuella övergrepp, säger Johanna Svalbacke, vars text fick uppmärksamhet och förde henne till final i Riksteaterns manustävling Ny text 2012.

I vår har föreställningen urpremiär på Backa Teater i regi av Marcus Carlsson, som 2019 regisserade Johanna Svalbackes Shirins vargar på Göteborgs stadsteater.

Inom ramen för en luciatävling tampas tonårstjejerna Aylin, Christina och Anna alla med olika existentiella frågor i Luciakandidaterna.

– Aylin funderar mycket på kärleken och brottas en del med döden också. Christina är väldigt prestationsinriktad och den som är ivrigast att bli lucia. För Anna handlar det mycket om olika sexuella situationer som hon går igenom. Jag är inte säker på att de tre är vänner egentligen, utan de möts i det här rummet. Det skulle också kunna vara så att de lever sina liv parallellt.

Luciakandidaterna är en bergochdalbana mellan mörker och ljus, mellan allvar och humor. Växlingarna mellan det svarta och det roliga är viktiga för Johanna Svalbacke.

– Det är ofta lättare att komma åt det svarta genom humor. De ligger mycket nära varandra. Men det är inte så att jag medvetet tänker att ”nu ska jag skriva något roligt eller något mörkt”. När jag skriver kommer humorn in även när jag inte försöker, berättar hon från sitt hem i Trollhättan.

Just Trollhättan, eller kanske snarare Småstaden, är en annan viktig del av Luciakandidaterna.

– För mig är luciatåg väldigt mycket småstad. Jag var själv med i många luciatåg genom kören när jag var yngre. Det är en tradition som bäddar för mycket humor. I småstaden finns också ett visst mått av social kontroll – världen är ganska liten och man lever sina liv nära varandra. Allt det finns i Luciakandidaterna, säger Johanna, som tror att pjäsen kommer att väcka blandade känslor.

– Den kan nog tas emot på olika sätt beroende på vem som ser den. Även om det finns ett mörker i pjäsen, tror jag att man kan bli upplyft också.

Foto: Johan Svalbacke