Luciakandidaterna kan beskrivas som ”en pjäs som ÄR tonåren”. Vad betyder det för dig?
– Jag har tänkt mycket på hur det är att befinna sig mitt i någonting. Att inte riktigt veta vad som kommer att hända härnäst. Jag tänker att de tre luciakandidaterna är mitt i ett skeende. Varje steg är mot något nytt och ovisst. Det är en sorts trygghet blandat med ovisshet. Gemenskap blandat med utanförskap. Och kärlek blandat med skräck.
Vad är det som utmärker tonåren enligt dig?
– Det är ju så individuellt såklart. Jag upplevde att det hände väldigt mycket under tonåren. Min kropp och röst förändrades, mina intressen och vänner förändrades. Jag tror att mycket förändrades runt omkring mig. Det var både spännande och läskigt. Jag vill försöka återskapa den känslan även i pjäsen.
Hur vill du beskriva de tre tonårskaraktärerna Aylin, Anna Å och Christina Ottenäs?
– Aylin är nog väldigt osäker på vem hon är och håller hårt i den trygghet som finns runt omkring henne. Anna Å utforskar världen längre och längre bort, förbi högstadieskolan och hemmiljön. Christina Ottenäs kämpar med prestationskrav och drömmer om att bli Trollhättans Lucia. Precis som hennes mamma och mormor och mormorsmor. De tre luciakandidaterna möts i ett kapellomklädningsrum och försöker iscensätta sin egen verklighet.
Texten präglas mycket av tvära kast mellan svärta och humor. Kan du beskriva förhållandet mellan det mörka och det ljusa i Luciakandidaterna.
– De hör ihop. Jag älskar båda och som tur är smälter allt ihop i den här pjäsen.
Musiken är viktig i pjäsen – berätta lite om den!
– Vi har valt att jobba med klassisk kyrkomusik. Orgel och körsång. Men jag har också grävt i gamla teman och sånger från olika skräckfilmer. The Shining, Carrie, House by the Cemetery, The Dead Zone, Creepshow 2 och The Last House on the Left är stora influenser. Det är ett nära arbete med musikern Mats Nahlin, kompositören och ljuddesignern Niclas Ericsson och ensemblen. Vi bygger världar och rum med hjälp av ljud och musik.
Välj ett citat som du tycker representerar pjäsen!
”Vad är det här för pjäs?” – Christina Ottenäs.
– Det är en replik som har den där blandningen mellan humor och allvar. Det är Christina Ottenäs som plötsligt säger det till de andra när situationen går överstyr. Plötsligt rycks vi ur fantasin och blir medvetna om att det bara är en pjäs vi tittar på.
