Stig Dagerman var en av fyrtiotalets mest framträdande författare inom svensk litteratur. Stig Dagerman kallades ”Den unga litteraturens stora löfte”.
Efter att ha debuterat redan vid 22 års ålder med romanen Ormen (1945) blir han geniförklarad. Temat var skräck och ångest och redan året efter skriver han De dömdas ö. Han hyllades med Svenska Dagbladet Litteraturpris 1946 och blir kulturredaktör på syndikalisternas tidskrift Arbetaren. Stig Dagerman skriver romaner, noveller, dagsedlar och dramatik under en kort period på fyra år.
1948 kunde man gå och se Skuggan av Mart på Dramaten i Stockholm med bl.a. Per Oscarsson i huvudrollen. Dramat handlade om styrka och svaghet i protest mot efterkrigstidens ohämmade hjältedyrkan.
Stig Dagerman tar några år senare sitt eget liv, 31 år gammal efter en lång tids depression. Han lämnar efter sig en litteraturskatt som fortsätter att inspirera.
Här är ett citat av Stig Dagerman från Tidningen Vi, tidigt 50-tal:
Människans öde avgörs överallt och alltid och den ena människans betydelse för den andra är omätlig. Jag tror på solidariteten, medlidandet och kärleken som människans sista vita skjortor. Högst av alla dygder sätter jag den form av kärlek som kallas förlåtelse. Jag tror att människans törst efter förlåtelse är outsläcklig, inte därför att det finns någon arvssynd av himmelskt eller djävulskt ursprung, utan därför att vi alla från första begynnelsen konfronterats med en världsordning vars obarmhärtighet vi kan göra mindre åt än vi önskar.
Text av Stig Dagerman publicerad i Dagsedlar
Batonger slog
och knivar blänkte.
Många dog,
medan vi tänkte.
Ja, bilan ven
och golv blev röda.
Solen sken
på många döda.
Och det blev tyst
i ny och nedan.
Den klubban kysst
är stilla sedan.
Den repet smekt
har lång semester,
fröjdas blekt
åt små protester.
Ja, ler nog just
i jord och lera
åt vår lust
att protestera.
Det är för gott,
att saken rör oss
när nu blott
de dräpta hör oss.
- 28 september 1944
Text av Stig Dagerman publicerad i Dagsedlar
En hel sekund i livet
är mången broder fri.
En namnlös fågel stryker
hans panna tätt förbi.
En tanke exploderar
som ett fyrverkeri:
Vårt läge är kanhända
inte hopplöst - bara vi.
- 8 februari 1954
