Claes Malmberg

Introduktion till En död komikers liv – en saga om Lenny Bruce

Här kan du ta del av vår dramaturg Lisa Lindéns introduktion till föreställningen En död komikers liv – en saga om Lenny Bruce. Välj själv om du vill läsa eller lyssna!

Lyssna på introduktionen

Inledningen till våra introduktioner görs av skådespelaren Carina Boberg, mångårig och älskad medarbetare på Göteborgs Stadsteater.

Lyssna på introduktionen på Soundcloud, cirka 8 minuter lång!

Läs introduktionen

Humor. Förmåga att skämta och uppskatta skämt av inte alltför enkel natur: "humorlös", "folkhumor", "galghumor”.

Satir. En uttrycksform, vars syfte är att förlöjliga eller håna någon eller något, ofta på ett så kallat "elegant och träffande sätt". Satir används ibland som retoriskt grepp, antingen för att provocera eller försätta motståndaren i försvarsposition, och kopplas ofta ihop med ironi, och kan i vissa fall utgöra en egen subgenre till humor. Satir används ibland som vapen mot auktoriteter där direkt kritik är farlig att framföra eller där avvikande röster har svårt att göra sig hörda.

Så här säger alltså ordboken om de två begreppen.

”Ett gott skratt förlänger livet.”
”Det var ju bara på skoj!”
”Ett skratt som fastnar i halsgropen”.

Eller som i prästen, bildkonstnären och författaren Kent Wistis bildsatir där människogruppen skanderar:

– Vad vi vill vi ha?
– Sylvass satir!
– Vem ska den riktas mot?
– Alla andra än oss!

Ja mycket har sagts om humor och dess eventuella subgenre satir. Ett verktyg i yttrandefrihetens namn, något glatt som får oss att koppla av, som tar ner garden, som får oss att lyssna, att till oss budskap. Att sätta skrattet i halsgropen när det bränner till. Ibland använt för att dölja eller komma undan när den reella kritiken inte går att framföra på grund av förtryckande regimer, ibland för att vi inte direkt vågar säga som det är. Stundtals bara som underhållning och det är inte så bara i våra tider.

Varmt välkommen till denna introduktion av Göteborgs Stadsteaters föreställning – En död komikers liv – en saga om Lenny Bruce. Jag heter Lisa Lindén och är föreställningens dramaturg.

Pjäsen En död komikers liv – en saga om Lenny Bruce är skriven av Fredrik Evers, skådespelare, dramatiker och regissör och med i Göteborgs Stadsteaters fasta ensemble. Evers regisserar även en föreställning som inte bara rymmer ett nyskrivet manus utan också dans och jazzmusik, tidstypiska kostymer och mask, och så klart en gigantisk rörlig scenografi. På scen har vi inte bara en av Sveriges främsta komiker och skådespelare – Claes Malmberg, vi har också flera skådespelare från vår fasta ensemble samt dansare och musikalartister som tillsammans skapar den här föreställningen – en föreställning som rymmer både glitter och tragik, komik och sorg, sanning och fiktion.

Varmt välkomna till New York, USA, och sent 1950-tal. I föreställningen, som främst utspelar sig på eller runt klubben Victory, men också i Lennys lilla lägenhet, i domstolen och i en kyrka – allt i Sven Dahlbergs stålbågade scenografi – följer vi Lennys liv från tiden där han precis gjort sig ett namn som en av de mest vågade komikerna, han som vågade ta bladet från munnen och kritisera samhällets dubbelmoral när det kom till rasism, sexualitet och religion till han sista dagar innan han dör.

På klubbar på den här tiden är den egentliga dragningskraften för publiken lättklädda kvinnor som dansar. Männen är främst med som mellanpratare så att kvinnorna ska få vila mellan numren. Pratet utvecklas sen till en egen genre och stand-upen kan sägas vara född. Och den som förlöste genren påstås ofta vara just, nämnda Lenny Bruce.

Och det är här vi följer honom i hans driv att utveckla sitt material, vi följer honom i mötet med hon som kom att bli hans fru och mor till hans dotter, Harriet, med artistnamnet Honey Harlowe. Här spelad av Caroline Söderström. Vi följer Lenny och Honey i deras kamp mot det förljugna, i deras kamp för ekonomin i det dagliga men även i kampen mot det egna drogbehovet.

I föreställningen finns inte bara Evers nyskrivna pjäs, utan inbakat även autentiska stand-uper av Lenny Bruce själv. Och när föreställningens Lenny i gestalt av Claes Malmberg tar sig an Lennys eget material, glimrar det till vid mikrofonen, ett då vävs delvis ihop med ett nu, New York och Göteborg – blir på ett sätt samma.

Vad är egentligen kränkthet och är det farligt att bli upprörd över något du sett eller hört? Något som du har tagit del av. Orden är bara ord och som Lenny genom hela sitt liv hävdade – ord är inte farliga – våld är.

Tillbaka på klubben (Victory) möter vi klubbägaren Dante, sångerskan och dansaren Sugar som tidigare var tillsammans med Honey, Cliff som kontrollerar baren, bandet – som i den nämnda scenografin är placerad över den fiktiva scenen på Victory – och som här leds med säker hand av kapellmästaren Thomas Darelid.

Musiken ja, både Evers och Darelid har skrivit ny musik till föreställningen och den sätter tillsammans med äldre klassiker som till exempel Charlie Chaplins Smile bokstavligen tonen för föreställningen.

Dansen, koreograferad av Ambra Succi är både vågad och med finess. Ambra som återkommit till Göteborgs Stadsteater ännu en gång, senast såg vi hennes magnifika koreografi i Idlaflickorna. Kostymen av Helga Bumsch är både spektakulär och tidstypisk, Maskdesignen av Marina Ritvall likaså.

På scen ser vi även Victoria Olmarker som gestaltar både en Gud, en präst och en domare – alla tre auktoriteterna finns med. Och det är inte en slump. Lenny ifrågasatta alla tre.

Och ja just, sa jag det – vi startar i begynnelsen, landar sen i New York, mellanlandar i Göteborg då andra akten startar i hamnstaden Göteborg som blev som en evenemangsstad – och sen far vi tillbaka till New York och Lennys sista dagar – där han kämpade mot rättsväsendet som både arresterade och till slut dömde honom för obscenitet – detta märkliga ord – något som han postumt 2003 fått en ursäkt och benådning för.

Nej, han var inte perfekt, inte ett helgon och kanske inte helt medveten om ojämlikheten mellan könen i den tid där feminismen fortfarande sov, han var komplex, beundrad och hatad och makten – auktoriteten räddes honom – varför hade han annars betraktas som så farlig när allt han egentligen gjorde var att skämta och göra satir. Och som vi sa – ord är inte farliga – våld är. Varmt välkommen till En död komikers liv – en saga om Lenny Bruce.