Vi fick en pratstund med Björn Runge, en av landets mest hyllade film- och teaterregissörer. Han är just nu aktuell med Europas kniv som manusförfattare och konceptuell regissör.
Vad är det med Louis-Ferdinand Céline som intresserar dig?
–Jag kände igen mig omedelbart när jag läste Resa till Nattens ände, 1982. Det var som om någon satte ord på mitt sätt att se på tillvaron, då. Denna blandning av svärta och humor! Och hans filosofiska funderingar över tillvarons absurditeter. Som den här som jag återskapar i minnet: "De flesta människor finslipar sin grimas hela livet, och plötsligt en dag sätter den sig i ansiktet på en, och man kan inte göra mycket åt saken."
Bok nummer två som jag läste var Död på Krita, under en underlig semester i Kalabrien i södra Spanien där vi bodde eländigt. Den här romanen håller jag också väldigt högt. Jag låg och skrattade högt på stranden när de andra badade bland krossat glas vid strandkanten. Därefter läste jag in mig kring hans person och öde. Och insåg att han levde på dramatiska 1900-talet. Två krig. Och vi pratar då om slakthus med tiotals miljoner döda. Hans cynism i de senare böckerna skrämde mig. Jag har en väldig respekt för Céline, är på ett sätt rädd för honom än idag. När jag besökte Vestre Fängelset i Köpenhamn 2014 och gjorde research inför skrivandet av texten, vallades jag runt i fängelset, som används än idag, och fick se hans cell, som då låg i den så kallade dödsgången. Senare på kvällen fick jag en allergisk reaktion som fick mig att gå rätt ut i gatan och stoppa en taxi och få den att köra mig till akuten. Då hamnade jag på Bispebjerg sykhus där de efter en minut tryckte en syrgasmask över ansiktet på mig och gav mig adrenalin i form av en stor spruta. De behöll mig över natten. Nästa dag insåg jag att det var samma sjukhus där Céline låg när han togs in för undernäring ...
Zygmunt Baumans citat ”Europas historia är som ett knivblad vänt in i framtiden”- varför tycker du att detta citat passar så bra in på pjäsen?
–Europas efterkrigshistoria (i väst) är en fantastisk erfarenhet som inte ska tas för given. Céline kom ur en generation som föddes på 1890-talet och en tredjedel av hans franska generationskamrater dog på slagfältet i det första kriget. Det andra kriget var bara 20 år bort. Vi tror att Europa varit en ständig idyll, åtminstone vi i Sverige. Så Baumans citat är en pricksäker iakttagelse.
Jakob Eklund och du har jobbat ihop förr. Hur var samarbetet kring Europas kniv?
–Fantastiskt, då vi filmade i en vecka. Han gjorde en av sina bästa insatser framför en kamera. Och ingen annan hade klarat den tidspressen och den hemläxan och ändå behålla lugnet och precisionen.
Varför ska man komma och se pjäsen? Vad vill du att publiken ska få med sig?
–En komplex känsla av att tillvaron inte är tydlig och enkel. Céline var en djupt traumatiserad människa. Det är den enda ursäkten som finns, för hans antisemtiska pamfletter. Hela den generation som administrerade andra världskriget kom ur första världskriget. Och när väl de destruktiva krafterna får hjulet att röra på sig, kan det gå snabbt… Men kanske framförallt: inget är enkelt, inget är tydligt. Vi lever i en diffus tid ...
Redaktör Johanna Hellén
