Om Karin Boye och hennes verk

Karin Boye brottades redan som tonåring med de stora livsåskådningsfrågorna. Hon blev kristen, men bröt upp från den kristna tron och gick med i Svenska Clartéförbundet, ett radikalt forum för marxistisk idébildning.

Hon debuterade som 22-åring med diktsamlingen Moln. Efter flera diktsamlingar kom den första romanen, Astarte, som fick pris i en nordisk romantävling 1931.

I rörelse
1927 publicerades en dikt som för många unga blev en kampsignal både politiskt och personligt, I rörelse:

Den mätta dagen den är aldrig störst, den största dagen är en dag av törst

Nog finns det mål och mening i vår färd

Men det är vägen som är mödan värd

- - -

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr

Oändligt är vårt stora äventyr

Rörelsen och uppbrottet drev Boye genom liv och författarskap - och hennes dikt uppfattades som rösten från en ny modern kvinna - i modet och sårbarheten, känslans intensitet och idealismen.

Mitt i modernismens genombrott
Karin Boye befann sig på många sätt mitt i det vi kallar modernismens genombrott i Sverige, i sitt radikala politiska engagemang, i sitt intresse för Freud och psykoanalysen. I första vågen av modernister fanns självlärda arbetarförfattare som Ivar Lo Johansson, Moa Martinsson, Vilhelm Moberg och Jan Fridegård. Det var en tid då det fanns en tilltro till utvecklingen. Författarens roll blev visionär. Under 30-talets början höll avantgardlyrikerna, som Boye tillhörde, och arbetarförfattarna en enad front mot fascismen.

En ny typ av lyrik
Karin Boyes lyriska texter var en blandning mellan mer bunden och ibland rimmad vers. Och hon stod på barrikaden i genombrottet för en ny typ av lyrik. Tillsammans med Harry Martinsson, Gunnar Ekelöf och Eivind Johnson startade hon litteratur- och kulturtidskriften Spektrum och hon översatte ett av de verk som verkligen kom att prägla modernismen TS Eliots The Waste Land, Det öde landet.

Karin Boye drev en medveten feministisk linje i sin kulturkritiska verksamhet och diktning men blev ofta bemött som kvinna av kritiken och reducerad till symptom och kropp. Hon skildrade öppet sin bisexualitet, bland annat i den självbiografiska romanen Kris, och det i en tid då homosexualitet inte var lagligt och klassificerades som en psykisk störning.

Kallocain, en framtidsdystopi
Under sin tid i Berlin 1932-33 fick Karin Boye uppleva nazismens framgångar på nära håll. 1940 kom romanen Kallocain, en framtidsdystopi där hon såg ”förgörelsens makter närma sig både i sin egen tillvaro och i världen” .

Karin Boye avled efter en överdos av sömntabletter 1941, hennes kropp hittades utanför Alingsås där hon var för att besöka sin sjuka och döende väninna Anita Nathorst. På platsen finns en minnessten.

Efter hennes död skrev Hjalmar Gullberg dikten Död Amazon.

Björn Julén om Karin Boyes dikter
Björn Julén, docent i litteratur och ordförande i Karin Boyesällskapet 1989-99 om Karin Boye:

”Att första gången möta Karin Boyes dikter är därför att få en kunskap om kluvenheten mellan att vilja och att vara. Hennes ord är ofta mycket vackra, hennes dikter vibrerar av en inre musik. Men bakom dessa vackra ord och denna musik anar man ständigt oron och kluvenheten - livet är aldrig så som det borde vara, verkligheten flyr drömmen och går sina låga vägar, fjärran från de moln hon i debutsamlingen beskrivit. Och det är just denna motsättning som ger hennes lyrik ett tidlöst liv.”

Hela texten kan läsas på Karin Boyesällskapets webbsida här www.karinboye.se/om/index.shtml Sällskapets sida är en fin källa för alla som vill veta mer om Karin Boye och hennes verk.

Stjärnornas tröst tillägnas Karin Boye och framför allt hennes texter i en starkt sinnlig förställning där ledorden är natten och stjärnorna, längtan och tillägna.

Källor: Den Svenska Litteraturen; red Lars Lönnroth, Sven Delblanc, www.karinboye.se, sv.wikipedia.org/wiki/Karin_Boye

Redaktörer: Sisela Lindblom, Ann Waldeborn

Foto: okänd