Flocken är en tillflyktsort för sex strandsatta individer, från början uppfostrade av en herrelös hund – The Motherdog. De lever i ett matriarkat i samhällets utkant. Nyfikna på världen utanför men också starkt misstänksamma mot det mänskliga sättet att leva.
Nedan berättar flockens medlemmar mer om sig själva och sina liv. De som kommer från det universum utanför flocken, och mest rör sig i staden, får också berätta sin historia.
Den stora urkraften släpps lös på Stora Scen 19 januari 2018, då Motherdog har premiär.
WRA
Flockens ledarhona, 50 år.
Hej,
Mitt namn är Wra, och det är jag som är ledarhonan.
När jag var ett spädbarn för mer än 45 år sedan, övergavs jag i skogen. Hunden Motherdog hittade mig och tog hand om mig och min bror, Mro. Jag växte upp utan ett talat språk, helt isolerad från samhället och mänskligt inflytande. Fler individer anslöt till vår grupp och när Motherdog dog så var det självklart att jag skulle ta positionen som flockens nya ledare och matriark.
Till varje pris vill jag skydda flocken, min familj. Med hjälp av övningar och ritualer lär jag medlemmarna hur de ska förhålla sig till världen utanför och hur de ska undvika människorna. Att stjäla det som behövs, men inte mer, annars kan det väcka uppståndelse. Med åren har jag blivit allt svagare. Åldern har tagit ut sin rätt. Jag vet inte om flocken kan överleva utan mig. Jag oroar mig inför framtiden och vem som ska ta min plats som ledare. Vem är stark nog att ersätta mig när jag dör?
Wra spelas av Lisa Lindgren.
MRO
Flockens alfahanne, ca 50 år.
Hej,
Mitt namn är Mro, och jag är en alfahanne. För mer än 45 år sedan övergavs jag i skogen tillsammans med min syster. Vi hittades av en hund, Motherdog, och vi fick namnen Mro och Wra. Vi fick ett hem och ett sammanhang, men växte upp isolerade från samhället, utan mänskligt inflytande. Sedan Wra blev ledare för flocken har jag haft det svårt. Egentligen ser jag mig själv som en alfahanne i ett stenhårt matriarkat. Jag har ingen makt och ingenting att bidra med. Om och om igen försöker jag visa vad jag går för, men det känns som att den övriga flocken ser ner på mig. Inte ens min syster verkar tycka att jag bör ta över hennes plats som ledare när hon dör. Därför tänker jag att det är dags att söka mig in till staden. Trots alla störande ljud och människor som finns där så kanske jag kan hitta den viktiga pusselbiten som saknas för att bli stark igen.
Mro spelas av Johan Gry.
ROSCOE
Flockens manliga jägare och spanare, 34 år.
Hej,
Mitt namn är Roscoe och min uppgift i flocken är att jaga och spana efter faror. När jag var sex år placerades jag på ett mörkt och glädjelöst fosterhem. När jag mötte flickan Dexie så blev hon som en storasyster för mig. Efter två år i det helvetiska fosterhemmet lyckades jag och Dexie fly. När vi hittade Motherdog och flocken så var det som att ett nytt universum öppnade sig. Eftersom vi kan det mänskliga språket har vi blivit utsedda till jägare och spanare. Vi har – eller har åtminstone har haft - ett speciellt band, jag och Dexie. Nu vet jag inte längre. Det verkar som att Dexie kommer bli den nya ledaren för flocken. Jag är väldigt orolig för hur det kommer påverka vår relation.
Trots att jag levt i flocken så länge så är jag nyfiken på människorna i staden. Jag gillar att se på hur dem lever sina liv, iaktta deras turer till affären, dagis eller jobbet. På mina jaktturer till de mörka bakgatorna i staden ser jag ofta en kvinna, jag tror hon heter Pearl. Tilltufsad och lättklädd, ofta i sällskap med män som vill ha hennes kropp. Jag vet inte varför, men jag dras till henne.
Roscoe spelas av Ludde Hagberg.
DEXIE
Flockens kvinnliga jägare och spanare, 35 år.
Hej,
Jag heter Dexie och kan egentligen inte det mänskliga språket så bra, men jag ska försöka berätta min historia i alla fall. När jag var fem år placerades jag på ett fosterhem. Där mötte jag Roscoe som blev som en bror för mig. Vi lyckades rymma ut i skogen tillsammans och hittade flocken av en slump. Ett kollektiv som ursprungligen uppfostrats av en riktig hund! Sedan dagen vi möttes har jag och Roscoe haft ett starkt känslomässigt band till varandra. Nu är vi flockens jägare och spanare. Flocken behöver oss och är beroende av oss. När Wra dör blir jag nästa matriark, jag är den naturliga arvtagaren men jag känner att jag måste visa att jag duger. Det är en kvinna som måste ersätta Wra, matriarkatet måste stå stadigt. Jag gör allt jag kan men blir ändå hårt behandlad av Wra. Dessutom finns det ingen manlig ledartyp i gruppen. Mro, den gamla alfahannen tror sig vara en ledare. Skör, det är vad han är. De manliga individerna i gruppen är för svaga för att styra. Det är verkligen inte något fel på mitt självförtroende, men duger jag när det väl gäller?
Dexie spelas av Su-Mi Jang
HAPPY
Flockens tolk mellan dem och den yttre världen, 18 år
Hej,
Jag heter Happy och är 18 år. När jag var 5 år placerades jag i ett fosterhem eftersom mina föräldrar övergivit mig. Efter många turer med tanter och gubbar från de sociala myndigheterna bestämde jag mig för att dra därifrån. Som 16-åring adopterades jag av flocken istället. De blev min nya familj, även om det är lite udda att det från början var en riktig hund som bildade flocken. Eftersom jag är uppvuxen bland människor och kan språket och de sociala koderna, fungerar jag ofta som tolk mellan flocken och världen utanför.
Jag gillar att skoja till det, ”ett gott skratt förlänger livet” som en tråkig vuxen sa till mig. Hon hade antagligen inte skrattat i hela sitt liv, men ändå. En annan grej som jag gillar är att ströva omkring, utan något speciellt mål egentligen. Ledarhonan Wra låter mig röra mig fritt. Ibland håller jag mig borta väldigt länge från flocken. Jag kommer alltid tillbaka, men det gör väl inget att testa dem lite? Att bli lite orolig har väl ingen dött av? Självklart är jag innerst inne rädd för att bli övergiven igen, det är bättre att lämna än att bli lämnad, tänker jag.
Happy spelas av Ali Jalal.
RUBY
Motherdogs spirituella språkrör, 18 år.
Hej,
Jag heter Ruby och är 18 år. När jag var liten smet jag iväg när jag var med mina föräldrar på ett köpcenter. Några spanare i flocken hittade mig och tog med mig ut i skogen, till deras kollektiv. Eftersom jag aldrig riktigt hade chansen att lära mig ett mänskligt språk så är mitt tal lite begränsat, men jag är bra på att kommunicera med kroppen. Till exempel har jag en spirituell kontakt med Motherdog, hunden som var flockens ledare innan hon dog. Genom en spirituell ritual kan jag kanalisera henne, då kan hon prata med flocken genom mig.
Jag har en nära vän som bor i en husvagn på en parkering nära oss. Jag tror jag är kär i honom, även om han är gammal. Det känns som att det finns en större mening med att jag har träffat Harvey. Han har nästan blivit som min pappa utanför flocken. Jag skulle nog inte säga nej om han frågade om jag ville bo hos honom.
Ruby spelas av Hannah Alem Davidsson.
DE SOM LEVER UTANFÖR FLOCKEN
PEARL
Strippa i staden, 26 år.
Hej,
Jag heter Pearl och är 26 år. Sedan flera år tillbaka lever jag som strippa. Jag missbrukar för att klara av det hårda livet som det innebär att gå på stadens gator. Folk säger att dem vill mig väl, men jag har slutat hoppas på ett annat liv. Alla ljuger. De är såklart bara ute efter min kropp. Det finns en polis som patrullerar i området, Parker. Jag brukar prata med honom ibland, han är snäll mot mig. Jag har förstått det som att han är intresserad av mig. Han känns trygg, men när attraktionen är över, vad finns kvar då?
Ibland smyger det runt en djurisk varelse på bakgatorna, han verkar leva i ett kollektiv utanför staden. Han menar att han lever i en flock som ursprungligen uppfostrats av en hund – Motherdog. Jag har ingen aning om han talar sanning, men det är någonting intressant med Roscoe. Han är brutal och oskuldsfull på samma gång. Kanske skulle jag också kunna vara så? Men hur ska jag kunna lita på den primitiva, villkorslösa, kärleken som han verkar ha för mig?
Pearl spelas av Kim Theodoridou Bergquist .
SADIE
Socialarbetare som vill hjälpa flocken, 26 år.
Hej,
Jag heter Sadie och är socialarbetare. Jag lever för att försöka hjälpa andra. Det är lättast. Världen är för komplex och mänskliga relationer tenderar att stöka till saker och ting. Genom mitt arbete har jag pratat med en polis, Parker. Han har berättat att det finns ett kollektiv som lever i skogen, uppfostrade av en hund. De lever efter sina egna sociala koder, och alla kan inte ens prata. Jag har tidigare haft kontakt med en kille som lever där nu, Happy. Jag är förstås nyfiken på om jag kan hjälpa dem ur misären. För vad är logiken med att leva i en flock i samhällets utkant?
Sadie spelas av Gizem Erdogan.
PARKER
Polis och familjefar, 30 år.
Hej,
Jag heter Parker och arbetar som polis. Jag har alltid tyckt det varit viktigt att hjälpa människor som hamnat i svåra situationer, men när jag blev pappa så hamnade jag helt klart i en identitetskris. Jag har inte något emot min fru, men på sistone har jag börjat jobba allt längre pass för att få lite mer andrum från familjen. Jag byter till och med pass med mina kollegor för att kunna patrullera på stadens bakgator. Det var där jag lärde känna Pearl, en strippa som levt ett hårt liv. Det har uppstått någon typ av mörk och laglös kärlek mellan oss, det vill jag ändå påstå. Det är säkert därför som jag blev så frustrerad på filuren Roscoe. Vem tror han att han är? Han lever i någon typ av flock i utkanten av staden, ursprungligen leddes kollektivet av en hund. Varför skulle Pearl vara intresserad av en sådan djurisk, primitiv, varelse, när hon har mig och så många andra människor runtom sig? Däremot var det inte meningen att misshandla honom, det bara blev så. Någonting annat tog över inom mig, jag vet inte varför men jag kunde inte sluta slå honom förrän han låg där helt försvarslös på marken. Såhär i efterhand har jag såklart lite dåligt samvete.
Parker spelas av Jesper Söderblom.
HARVEY
Änkling och före detta lärare, 68 år.
Hej,
Mitt namn är Harvey och jag är lärare. Eller jag var lärare, rättare sagt. Efter att min fru gick bort i cancer valde jag ett lite speciellt sätt att bearbeta sorgen på. Jag inledde en relation med en 16-årig flicka. När det kom fram så förlorade jag naturligtvis jobbet, relationen var inte populär hos min arbetsgivare. Visst känner jag en viss skam och ånger över relationen, men det var inte därför som jag sålde huset och nu bor i en husvagn på en parkering utanför staden. Jag klarar mig bäst själv utan mänskliga relationer, det är lättast så. Visserligen är jag beroende av socialbidrag och djupt deprimerad, men att ägna mig åt buddhism och meditation ger väldigt mycket. Peace, love and understanding, det är min melodi.
Jag är lite nyfiken på kollektivet som håller till ganska nära. De har bildat en flock med 6 individer som lever bortkopplade från samhällets normer. Jag träffade på en av dem, hon hette Ruby. Hon menar att från början uppfostrades gruppen av en riktig hund, Motherdog. Jag har hälsat på ett par gånger, jag känner en stor respekt för deras livsval. Jag känner mig stärkt av att de vågar vara så annorlunda. Hon är en förtrollande varelse, Ruby. Hon använde kroppen när hon pratade, istället för ord. Det verkar inte som hon kan prata så bra. Inte konstigt egentligen, om hon blivit uppfostrad av en hund? Vi är väldigt nära, det är kärlek, vill jag tro. Kanske vill hon bo hos mig, om hon tröttnar på flocken.
Harvey spelas av Johan Karlberg
Foto och kollage: Hanna Johansson.
