Hur går det till att bygga en monsterplanta? Som dessutom ska bli en livfull huvudrollsinnehavare - växa sig större och större, prata, sjunga och dansa. Vi stämde träff med Katarina Rangfast, Frida Wernersson och Elin Adler i teaterns dekorverkstäder, för att försöka ta reda på det. Tillsammans med ytterligare några kollegor, gör de världens förmodligen mest kända köttätande växt, redo för scenen.
Audrey II är i alla aspekter ett riktigt monsterbygge. På åtta veckor har fyra olika versioner av växten tillverkats, den största ska kunna bli sju meter lång. Scenografen Katrin Bombe har gjort den konstnärliga idén, som medarbetarna i teaterns dekorverkstad arbetar intensivt med att förverkliga. Plantorna har fått arbetsnamnen 1:an, 2:an, 3:an och 4:an. De är fantasifullt målade och ser ut att vara byggda i förhållandevis enkla material som tyg eller pappliknande hårda skal. I några finns specialdesignade stålkonstruktioner. Mycket är low-tech, det vill säga utan avancerade tekniska lösningar, och kommer styras manuellt på scenen. För de mindre versionerna har det haft förlagor att utgå från, men den största har aldrig gjorts så här tidigare. Ett utmanande uppdrag som alla verkar ha tagit sig an med imponerande hantverksskicklighet. Med snillrika lösningar och innovativa idéer får de monstren att utstråla en underbar livfullhet som drar igång fantasin.
I ett hörn av ateljen ligger ett stort grönt huvud omgiven av målarburkar och penslar. Det är en del av 3:an, berättar Frida Wernersson, som har tillverkat det mesta på de två största växterna. Vid första anblicken ser varelsen framför oss nöjd och rofylld ut. Det är lätt att känna en slags ömhet inför det lätt leende huvudet.
Men när Frida hoppar in i gapet, öppnar det med handtaget som är fäst i gommen och tittar fram bland de vassa tänderna, är det uppenbart att vi inte har att göra med någon mysig liten växtkompis. Blommans förrädiska karaktär, som leder sin mänskliga omgivning in i fördärvet i musikalen, kan lura vem som helst. Frida får sällskap av Katarina Rangfast som är pjäsansvarig för dekor på Little Shop of Horrors. Vi får veta att Fridas position ska intas av en scentekniker under föreställningarna och att plantans rörelser kommer styras genomgående av mankraft, fast hen kommer inte vara lika synlig förstås.
– Det är ju teater och inte film vi håller på med, men mer low-tech än så här kan det inte bli, förklarar Katarina. Elin Adler som har gjort de två minsta versionerna av Audrey II, ansluter till gruppen med 1:an i handen.
Till skillnad från Frida och Katarina arbetar hon tillfälligt på teatern. Hon är monsterexpert, arbetar ofta med film och har anlitas av stora Hollywoodproduktioner som Guardians of the Galaxy för sin specialistkunskap. Samtidigt som hon pratar med oss smyger sig 2:ans huvud upp bakom henne, det glupska gapet öppnas och ser ut att vara på väg att ta sig en tugga. Även om man som åskådare förstår att det finns någon form av handdockelösning i växten, fungerar illusionen. Den ser ut som att den rör sig själv och överraskar Elin. Hon förklarar att det är en strumpa monterad inuti plantan som gör tricket.
Vi fortsätter ner i huset till ett utrymme bakom scenen. Där träffar vi först en del av 4:an. Långa gröna tentakler slingrar sig runt på golvet. Lösningen för den här konstruktionen hittade Katarina på ett oväntat ställe. Hennes barnbarn har en liten leksaksorm av trä i sitt rum, som hon fick syn på när hon var där en dag. Vid närmare undersökning såg hon att det hårda materialet hade blivit rörligt på ett sätt som borde kunna lösa även hennes gåta. Och det visade sig stämma. De flera meter långa gröna utväxterna rör sig nu obehagligt likt ett kräldjur.
Eftersom 4:an är det hittills största bygget som har gjorts av Little Shop of Horrors-växten Audrey II, behövde byggteamet något att utgå från. Tidigt i processen, utifrån scenografens skiss, gjorde Frida därför en liten modell på hur 4:an skulle kunna byggas. När hon visar oss modellen är det intressant att se hur lik den är det snart färdiga byggets konstruktion, som står bakom henne.
Scenografen vill ha en rå känsla på Audrey II. Det gör inget att mekanismen är synlig för publiken och det är snarare en del av den konstnärliga idén, förklarar Frida när hon visar oss baksidan på 4:an. Från andra hållet syns växtens stora "ansikte". Det ska kunna sluka hela människor och är byggt på en stor tross. På scenen måste den styras av minst tre personer efter ett särskilt schema. Men innan Audrey II är redo att möta publiken kommer hon få mer "kött på benen". Parallellt med att hon börjar användas i repetitionerna, jobbar byggteamet vidare och ska ge henne en mer växtlik kostym med målade och patinerade blad, rotsystem och själk. Det gömmer sig också fler överraskningar i 4:an, som vi inte får se under vårt besök.
Men redan nu, när vi går över på andra sidan, ställer oss framför det gigantiska växthuvudet och Frida drar i trossen som styr käkarna, är monsterkänslan påtaglig. Det känns faktiskt inte alls särskilt lockande att gå i närkamp med den här varelsen och ganska skönt att lämna monsterverkstaden.
Text: Jenny Jernberg
Foto: Jonas Kündig
