Inför Stadsteaterns uppsättning har Little Shop of Horrors fått en ny svensk översättning. Bakom den finns bland andra låtskrivaren och sångaren Ebbot Lundberg. Vi fångade honom för en kort pratstund.
Det här är ditt första samarbete med Göteborgs Stadsteater. Hur kom det sig att det blev som översättare av en musikal?
Regissören Angelina Stojčevska och kompositören Alf Lund Godbolt ville ha med mig som sångare, men det fungerade inte med allt annat jag gör. Sen blev det ganska enkelt. Utan att jag hade någon tanke på att göra det själv, frågade jag om de skulle göra en ny översättning. Sen slutade allt med att jag bara slängde ur mig: ”jag skulle kunna göra ett försök”.
Vad var det som lockade dig?
Jag gillar hela idén och har sett filmen från 80-talet. Det är låtar som sätter sig och musik som ligger nära mig. Storyn är väldigt bra, det finns en betydelse och är inget trams. Jag hade nog inte gett mig in i det här annars. Den kändes aktuell och att den borde visas igen.
Varför är den aktuell?
På 80-talet, när musikalen skrevs, började det här som jag vill kalla Dallas-mentaliteten. Det var inne att vara rik och bete sig som ett svin. Hela den där yuppie-grejen. Vi hakade på det i vår image i bandet Union Carbide Productions som jag var med i då, så jag har en naturlig koppling till det. Nu har det blivit ännu mer påtagligt. Det mesta handlar om att sälja ut sin själ, exploatera och maximera i olika avseenden. Ofta för att vi vill väl, men sen går det åt helvete. Sen finns symboliken med växtligheten. Little Shop of Horrors är ju en slags blandning av mänsklighetens kollaps, naturkatastrof, samtidigt som en alieninvasion. Känns lite likt tillståndet för den här planeten, också faktiskt.
Vad tror du har gjort Little Shop of Horrors till en så stor succé och ett kultfenomen?
Folk känner igen sig. Det är hela den här amerikanska drömmen, och hur lätt vi luras in i visionen av något som visar sig vara något helt annat.
Hur var det att jobba med texterna?
Intressant, kul men utmanande, särskilt allt det här med rättigheterna som finns för den här typen av produktioner. Men jag är nyfiken och gillar att prova nya saker. Processen har varit spännande och det blev något intressant som drog igång något också.
I en musikal har sångtexterna en viktig roll för att driva berättelsen och förstärka den känslomässigt. Hur har du arbetat med det?
Vi har varit två översättare och jag har samarbetat nära en av teaterns dramaturger, Joel Nordström. Han har gjort dialogerna och jag sångtexterna. Vi har testat oss fram, bollat mycket och kompletterat varandra väl. Jag har nog velat ta ut svängarna eftersom jag är musiker och naturligt gått in i det mer. Joel har haft bra koll på dramaturgin och förhållandet till berättelsen. När jag skriver vill jag lägga in mycket i orden, en rad kan få massor av olika betydelser. Om det har gått för långt och kan göra det svårt för publiken att hänga med och förstå, har han styrt upp mig.
Har du haft någon tydlig idé i översättningen?
Ja, absolut. Jag har försökt se mig själv sitta och titta på musikalen och funderat på vad man vill ha då. Att få in mycket humor har varit viktigt, men det är en balansgång och får inte bli för mycket heller. Det är kanske inte så allmänt känt, men jag började egentligen i en slags Karl Gerhard- och Povel Ramel-tradition och har skrivit på svenska en hel del. Eftersom det är ett ganska kantigt språk som lätt blir lite förnumstigt tycker jag att humor är extra viktigt när man översätter från engelska. Jag hoppas att jag har gjort något som höjer stämningen och får det att svänga.
Du kan inte vara med i det fortsatta arbetet inför premiären. Hur tänker du runt det?
Jag hade gärna gjort det och det hade varit kul att arbeta vidare med det musikaliska, men det går tyvärr inte ihop för mig tidsmässigt. För att man ska förstå avsikten med det jag har skrivit har jag sjungit in flera låtar. Det gäller också att hitta tajming och tempo, att det känns naturligt och därför har jag varit noga med att ge alla som ska använda texterna stor frihet.
Men tre av dina kompisar från The Soundtrack of Our Lives är med i produktionen och spelar i bandet?
Det är kul och känns tryggt. Är det Sandsten vid trummorna, vet man att det svänger.
Nu har de inte svenskan som språk, men tror du att upphovsmännen, Broadwaylegenderna Howard Ashman och Alan Menken, skulle gilla din översättning?
Det hoppas jag verkligen.
Text/intervju: Jenny Jernberg
Foto: Darryl Revok
