26-åriga Johanna Svalbacke från Trollhättan har skrivit manuset till Shirins vargar. Här berättar hon lite mer om pjäsen och tankarna bakom.
Hur fick du idén till Shirins vargar?
Det växte fram under en längre tid. Jag började skriva om Shirin – ett rådjur eller en människa – om rör sig bort från någonting, det är inte helt klart från vad, men kanske är det en flock med vargar. Till en början utgjorde Shirin och den här mannen som kör på henne hela pjäsen, som jag skrev när jag gick på Biskops Arnö folkhögskola. Sedan fick jag en beställning från Göteborgs Stadsteater att utveckla manuset och då började jag skriva på de andra två delarna, som växte fram under arbetets gång. Det var karaktärerna jag var mest intresserad av och det var deras viljor som fick styra berättelsen och deras sätt att prata.
Pjäsen handlar om mänskliga möten och sexuella övergrepp. Kan du berätta om dina tankar kring det?
Jag har funderat en del på övergrepp och samtycke. Vad är det och vad betyder det? Vad är det för skillnad mellan ett genuint samtycke och något som kanske inte kan räknas som samtycke? Det poserar som ett samtycke men det är förklätt på något sätt och vad är det som fattas i den här andra sortens samtycke, vad är det som ligger bakom? Jag tror att pjäsens andra del, samtalet mellan karaktärerna Mikael och Linnea, rör sig mycket i det där dunklet. Man kan säga att de sitter på en hemlighet. Vad är det som har hänt innan och hur mycket förstår de av varandra?
Jag tror att pjäsen kan tolkas på olika sätt och för mig var det viktigt att jag själv inte behöver ha alla svar.
Finns det fler dimensioner i pjäsen?
Det handlar också om självbild. Hur man ser på sig själv i olika situationer och hur man ser på andra. I den första delen, som handlar om rådjuret – eller Shirin – som blir påkörd, kan man se det ur förarens perspektiv, att han befinner sig mitt ute i ingenstans med ett skadat djur. Han tror att han är ensam, men rådjuret är ju där också och han inser inte riktigt att rådjuret iakttar honom. Så det handlar både om blicken på sig själv och på den andre.
Var kommer namnet Shirin ifrån?
Jag vet faktiskt inte riktigt. När jag började skriva om det här rådjuret, eller vad man ska säga att hon är, så ville jag att hon skulle ha ett vackert namn. Det var nog mest en slump att det blev just Shirin.
Hur gör du när du skriver?
Det frågar jag mig själv varje gång. Hur var det jag gjorde sist? Hur gjorde jag när jag skrev förra pjäsen, det är svårt att svara på det. Men någonstans börjar det, kanske i ett replikskifte eller en mental bild om någonting som jag har i huvudet. Men det är inte alltid att det går av sig själv. Det går inte bara att sitta och vänta på att inspirationen ska komma, utan man får arbeta sig fram.
Vilka förväntningar har du inför premiären?
Jag tror att det blir fint. Jag har ju bara hört skådespelarna läsa på kollationeringen. Jag tycker de har väldigt fina röster. Det är väldigt bra castat tycker jag.
