Kontrabasen är en monolog, precis som i tidigare versioner av samma pjäs. Skillnaden är här att Tomas von Brömssen i rollen som den ensamme kontrabasisten i kärleksnöd har en hel orkester med sig på scen.
I handlingen förbereder rollkaraktären sig för att spela Wagners Valkyrian under kvällens festspelspremiär. Och när kapellmästare Bernt Andersson och regissör Eva Bergman började prata om musiken i föreställningen var Wagner förstås det första som kom på tal.
– Eva hade fäst sig vid den berömda Valkyrieritten. Den är både pampig och häftig men jag föreslog istället att vi skulle titta på ouvertyren. I den är det en lång passage för kontrabasar, ett stycke där basarna är motorn helt enkelt. Det förslaget föll i god jord och så var starten mer eller mindre spikad, säger Bernt Andersson.
Inte bara opera
Bernt fortsatte att spåna musik tillsammans med Eva och delade med sig till de övriga musikerna – Anders Blad, Daniel Ekborg, Michael Krönlein, Per Melin och Stefan Sandberg efter hand.
I föreställningen spelas det inte enbart operamusik.
– Nej, det är till exempel en del jazz också. Bland annat spelar vi musik av den legendariske jazzmusikern och orkesterledaren Charles Mingus. Det är en korsning mellan blues och jazz, kan man säga, och passar som hand i handske för den sättning vi har i orkestern. Och så spelar vi en låt av den argentinske bandoneonisten* och kompositören Ástor Piazzolla. Det blir ett stycke som heter Milonga Del Ángel som på ett fint sätt bär tanken om evighetens musik.
Genrerna växlar. Det finns även plats för en tysk schlager och en alldeles ny vals.
– Eva hittade en tysk 30-talsschlager, som hon trodde skulle passa Tomas bra. Så nu sjunger han Oscar Joosts Herr Ober, zwei Mokka med den äran. Och en härlig låt, Vals för Sara, är specialskriven av Anders Blad och Daniel Ekborg.
Tvära kast som blir en musikalisk utmaning
Den person som Tomas von Brömssen gestaltar kastar sig tvärt mellan olika känslolägen.
– Han tar avstånd från rocken och jazzen och är livrädd för improvisationens musikaliska betydelse. Sedan vill han ändå dit på något vis. Och det skiftar snabbt. Och då handlar det om att hitta musikaliska uttryck som står för olika delar i den enorma spännvidd som finns inom honom. Det är en utmaning för oss musiker men samtidigt så kul att göra.
Plötsligt händer det grejer
Under själva repetitionerna växer nu musiken fram. Nya idéer prövas, andra försvinner.
– Vi gör ju det tillsammans. När vi arbetar med scenerna kan det plötsligt hända grejer. Vi ger och vi tar. Vi trivs och har förbaskat roligt ihop.
*Bandoneonisten spelar på en bandoneon, som är ett slags litet dragspel, populärt i Argentina och Uruguay, framför allt inom tangomusiken.
Läs mer om Kontrabasen här.
På bilden, från vänster Tomas von Brömssen, Michael Krönlein, Anders Blad, Stefan Sandberg, Per Melin och Daniel Ekborg.
