Tre frågor till Gertrud Larsson, dramatikern bakom Vi hade i alla fall tur med ramavtalet.
Vad visste du om kommunal upphandling innan du började arbeta med den här pjäsen?
– Under en period var jag anställd som dramaturg på teatern, som ju är ett kommunalt bolag, och det var då jag började bli nyfiken på upphandling. Resultatet av detta förfarande kan bli absurt, vilket givetvis är tacksamt för mig som dramatiker. En dag läste jag på stadens hemsida att det inte längre fanns något ramavtal för vattenautomater och att upphandlingen dessutom var överprövad i kammarrätten. Så såddes fröet till den här berättelsen; jag ville skriva om en tjänsteman som upphandlar vattenautomater.
Gertrud Larsson, dramatiker.
Vad är det som lockar dig som dramatiker med att undersöka olika yrkesroller och deras dilemman?
– Jag är speciellt förtjust i att skriva om just tjänstemän, som arbetar i den offentliga sektorn. En tjänsteman är ålagd att utföra vissa arbetsuppgifter – men vad händer om dessa arbetsuppgifter strider mot den egna moralen? Pjäsens två huvudpersoner är båda anställda av kommunen, den ena arbetar i förvaltningen och den andra ute i verksamheten. De har två helt olika förhållningssätt till sina yrkesroller och är dessutom gifta med varandra, vilket också leder till konflikt på hemmaplan.
Vad tänker du när någon säger ordet satir om din pjäs?
– Jag vill påpeka att mycket av det i pjäsen som kan uppfattas som satir är hämtat direkt från verkligheten. Det mesta faktiskt … Jag har fått mycket gratis av att läsa likabehandlingsplaner, resultatrapporter och olika dokument om hur Göteborgs stad ska bli en ”attraktiv” arbetsgivare och stärka sitt ”varumärke”. Jag har också inspirerats av verkliga händelser; Förskoleupproret, Kinas ökade inflytande och sist men inte minst, Västlänken.
Text: Sisela Lindblom
Foto: Dan Hansson
