Skådespelaren Karin de Frumerie har vi tidigare sett i uppsättningar som Antigone och Vem är Schmitz? på Göteborgs Stadsteater. Till våren är hon aktuell i Mr. Burns, som spelas på Studion. Men Karin har också en musikalisk ådra och sjunger och spelar i olika sammanhang. I höst har hon tagit steget in i popens värld, rätt in i Abbey Roads Studio 2 på Stora Scen
Hej Karin, nu spelar ni ju Yeah! Yeah! Yeah! för fullt och för fulla salonger. Hur är det då att vara en ”beatle” i det här gänget?
– Det är väldigt roligt. Alla i Pepperland är både fantastiska musiker och sångare, och så himla generösa. Det är också så fint att få uppleva den kärlek och den lust de drivs av. En skön känsla.
Din karaktär i föreställningen är ju uppvuxen med klassisk musik. Hur har det varit för dig?
– Jag har haft en liknande resa, med många i släkten som spelar musik. Men jag kommer ihåg ett specifikt ögonblick när jag började välja min egen musik, när jag som ung satte på Rachmaninovs 2:a pianokonsert på hög volym och blev helt knockad. Efter det har jag känt mig helt befriad i mina musikval. Musiken har alltid varit med mig, den är ren lust och ger mig en direkt emotionell koppling.
Vad händer i dig när du nu sjunger Beatles?
–Jag är så fascinerad och blir helt uppfylld. Det här är så jäkla bra musik och så otroligt bra låtar. Oavsett hur många gånger de än spelas, och hur ofta jag än får sjunga och spela dem, så tröttnar jag inte. Och det känns verkligen att Beatles också hade musiken i centrum.
Hur är det att spela inför full salong?
Inte bara publiken i sig utan även dess kärlek till den här musiken fyller salongen. Det skapar ett väldigt varm och generöst klimat.
