Den franska författaren och dramatikern Alfred Jarry föddes 1873 i staden Laval i nordvästra Frankrike. Redan under den tidiga skoltiden började han skriva små komedier. När han senare sökte sig till Paris radikala och bohemiska kretsar fick han sina första dikter publicerade. Han ägnade sig också åt uppläsningar och var en återkommande gäst i stadens litterära salonger.
Alfred Jarry skrev tre pjäser om Kung Ubu, en karaktär skapad av en mix av skämtfigurer men också baserad på historier runt en riktigt elak och pompös fysiklärare på Jarrys gymnasium.
I Paris levde Alfred Jarry vidlyftigt på ärvda pengar. Men pengarna tog slut och det allmänna eländet i kombination med en överdriven alkoholkonsumtion ändade hans liv redan innan han fyllt 35. Dock lyckades han under sina drygt tio verksamma år åstadkomma en stor produktion i olika stilar av såväl pjäser, romaner, essäer som journalistik.
Jarrys Kung Ubu (Ubu-roi) sattes upp 1896 på den experimentella teatern Théâtre de l’Oeuvre med scenografi av bland andra Toulouse-Lautrec. Föreställningen liknade inget annat som tidigare setts på en teaterscen och premiären blev minst sagt tumultartad då en kudduppstoppad Kung Ubu med en toalettborste i handen, stirrandes på publiken öppnade med att skrika Merdre (= skit, plus ett extra r). Uppsättningen, som gjorde nid av borgarklassens girighet, hyckleri och maktlystnad, lades ner direkt efter premiären. Senare har Kung Ubu ansetts vara ett komiskt mästerverk som också banade väg för absurdismen.
I samband med föreställningen uppstod en diskussion om moral, regler och normer för vad man egentligen kan sätta upp på en teaterscen. Alfred Jarry själv hade en vurm för dock- och marionetteater, som han menade kom närmare verkligheten än det vanliga livet och den teater vi spelar upp för varandra i vardagen.
