Dmitri Plax, dramaturg för Bad Roads, har intervjuat regissören Tamara Trunova om arbetet med föreställningen.
Bad Roads. Vad betyder den texten för dig?
Pjäsen Bad Roads är en text som blev till en vändpunkt för mig. Den är som en krockkudde som exploderade mellan mig och det som händer i mitt land. Eller, rättare sagt, en krock utan någon kudde. Det är en text som skänker mänskliga anletsdrag till en historisk process.
Pjäsen Bad Roads ger inte några svar, den ställer frågor. Den för samman och splittrar. Den multiplicerar och sprider ansvaret för det som händer i Ukraina just nu och från sedan tio år och för det över dess gränser.
Att ha arbetat med den här texten har varit en yrkesmässig utmaning, men också en medborgerlig utmaning.
Vad tror du, eller hoppas att den svenska publiken kommer att förstå? Vad ska människor ta med sig efter att ha sett uppsättningen?
Jag hoppas att uppsättningen kommer att kunna erbjuda en icke aggressiv plats för tänkande. En plats för förståelse av en frånvarande kunskap om oss. Rysslands krig mot Ukraina är något som kommer att beröra och redan berör oss alla. Neutralitet är inget val man har, någon neutral position finns inte.
Vad som publiken tar med sig är upp till publiken. Men jag hoppas att vi inte lämnar människor som besöker teatern någon möjlighet att gå ut ur salongen oförändrade.
Möjligheten att tala via ett annat språk - vad betyder det för dig?
Det känns inte som att jag måste uppfinna ett nytt språk för det arbetet jag gör. Det känns som att vi som arbetat med uppsättningen erinrat oss ett tidigare glömt gemensamt språk. Det finns en förbindelse mellan oss vad gäller erfarenheter och en lång gemensam historia.
Och vad gäller teater … Jag måste skapa en uppsättning utan kompromisser, utan assimilering. Utan att förlora min integritet. För mig är det en fråga om heder. Men kommer jag att ha lyckats ”infektera” mitt team med ”virus” av en annan natur? Det är i sin tur en fråga om mina mänskliga och yrkesmässiga färdigheter.
Arbetsprocesserna här och på din teater i Kyjiv – är de lika? Olika?
Jag har en erfarenhet av att jobba med skådespelare i olika länder: Ukraina, Storbritannien, Tyskland, Polen, Litauen … Samarbetet med Göteborgs stadsteater blev möjligt tack vare regissören Yana Ross som rekommenderade mig för teaterledningen. Och den möjlighet jag fick – att försöka föra samman två olika världar – var till en början mest en fråga: ”Är det över huvud taget möjligt att stiga in, bygga sig in i en helt annan värld med en sådan text?”
Men hela teamet, skådespelarna och alla runt om visade sig vara beredda att föra samtalet om OSS, att samarbeta och skapa på en VI-nivå. Det i sin tur tillåter en födelse av en teater som befinner sig i gränslandet mellan olika förståelser, kunskaper och okunskaper. Och jag har längtat starkt efter att få se vårt barn stiga upp på scenen.
Foto: Jonas Kündig
Läs mer om Bad Roads här.
