Bastarden: en klövsadelsavlad oäkting med brokig historia

Mater semper certa est – det är alltid säkert vem som modern är – hette det redan på det gamla Romarrikets tid, och detta låg till grund för en romersk lag om moderskapet. Det visar hur viktigt det har varit med blodslinje under en lång tid, och att det, i alla fall så länge vi levt i ett patriarkat, varit viktigt att veta vem fadern är.

Ordet bastard har tre olika betydelser:
1) Oäkta barn
2) Blandning av två olika raser (zoologiskt)
3) Blandning av två olika arter (botaniskt)

Det kommer från fornfranskan, format av latinets ord för klövsadel, basto, och den från tyskan lånade ändelsen –ard, som betyder hård. Det betyder alltså ”avlad i klövsadeln” i stället för i en äkta säng. Klövsadel är en sorts tvådelad packsadel som användes på klövdjur. Ursprungligen verkar det handla främst om mulåsnedrivare som avlade barn när de var ute på resande fot, men ordet har senare fått en vidare bemärkelse som just ”oäkting”, alltså någon som fötts utanför äktenskapet.

Att vara oäkting har ganska länge påverkat om en person får ärva eller inte – men har inte nödvändigtvis ansetts vara fult för det. William Erövraren kallades till exempel för William the Bastard, och andra historiska figurer har självmant tagit sig ordet som en del av sina tilltalsnamn.

Både Elisabet I och Maria I av England var bastarder, men lyckades trots att de dessutom var kvinnliga bastarder ändå komma till makten. Under senare medeltid började det anses vara fult att vara bastard. Och det har fram till ungefär 1960-talet haft stor inverkan på en individs möjligheter att lyckas, eftersom omvärlden har sett ner på en bastard. Några kända konstnärer och artister som lyckats ändå är Leonardo da Vinci, Alexander Dumas, Jenny Lind och Anders Zorn.

Den andra bastardbetydelsen, en korsning mellan två raser eller arter har sitt ursprung i djurvärlden men har använts i rasistiska sammanhang, för att beskriva “en blandning av mänskliga raser”. Denna betydelse uppstod i svenskan under 1700- och 1800-talet men hade fortfarande stor betydelse under 1930-talet, då Rasbiologiska institutet härjade och fick sätta ton.

Den tredje betydelsen, en blandning av två olika växtarter (inom botaniken) är idag ovanlig i dagligt tal men något vi fortfarande stöter på, här i en beskrivning av växten spansk körvel “(...) Spansk körvel är en busig bastard med skarp lakritssmak som inte är så värst lämpad för matlagning”.

Idag är ungefär hälften av alla barnafödslar utomäktenskapliga – och de flesta länder har lagar som säkerställer att bastarder får samma rättigheter (främst till arvet efter föräldrar) som barn födda inom äktenskapet. Ett undantag är Frankrike som så sent som 2013 blev tvingat av EU att ändra diskriminerande lagar för att ge bastarder samma arvsrättigheter som barn födda inom äktenskapet. Och vad gäller medborgarskap – till exempel i USA – får barnet till en amerikansk pappa endast medborgarskap om det är fött inom äktenskapet.

Bastard kan också användas som ett skällsord – och synonymer.se anger lymmel, knöl och skitstövel som synonymer i det fallet. På engelska har orden bastard och son of a bitch liknande användning och betydelse – och översätts ofta till någon halvmild förolämpning på svenska. Det finns liknande uttryck i isländskan: hrisungr, som betyder ”avlad i skogen”, och dessa uttryck kanske också främst för tankarna till ordet horunge.

Nuförtiden är bastard mer förknippat med fantasy – Jon Snow är rimligtvis världens mest kända fiktiva bastard, och att bli jämförd med honom skulle de flesta inte ta som en förolämpning.

Text: Pia Järnefelt, doktorand i Nordiska språk vid Uppsala universitet
Foto: Märta Thisner