London var under 1500-talet en myllrande, kulturell smältdegel. Efter en period av religiösa konflikter mellan protestanter och katoliker blev Elisabeth I:s regeringstid från 1558 till 1603 en relativt lugn period. Den elisabetanska eran anses vara den engelska renässansens höjdpunkt, med ett rikt kulturliv och en stark ställning i Europa.
Londons stora befolkning, från högsta till lägsta klass, ville ha underhållning och flera kringresande teatersällskap, som influerats av den italienska teaterformen commedia dell’arte, spelade folkliga föreställningar på gator och torg. På 1570-talet förbjöd den puritanska kristna ordningen teatersällskapen att spela på offentlig plats, så man byggde i stället ett antal teaterhus i Londons utkanter. Förhållandena var emellertid osäkra för teatrarna; pesten och andra smittorisker ledde till att teatrar stängdes och myndigheterna kunde när som helst hitta en anledning att ställa in föreställningar. Teatersällskapen behövde därför skaffa sig högt uppsatta mecenater och fick med dem inte bara beskydd och ekonomisk hjälp, utan också återkommande erbjudanden att spela sina föreställningar på slott och herresäten.
Pjäserna skrevs ofta av akademiker eller andra lärda. De var skrivna på vers, ofta blankvers och till innehållet var de influerade av antika dramer eller historiska berättelser. Vid den här tiden fanns ingen upphovsrätt, så författarna kunde låna innehållet från en befintlig pjäs och skriva om den på sitt sätt. När ett teatersällskap hade köpt manuset kunde de i sin tur pröva den inför publik och ändra i texten efter behov. Det fanns under den elisabetanska eran ett par hundra verksamma dramatiska författare, men eftersom endast ett fåtal av pjäserna trycktes, är det svårt att i efterhand veta vem eller vilka författare som ligger bakom ett visst verk.
William Shakespeare föddes 1564 i Stratford-upon-Avon. Han började sin teaterkarriär som skådespelare, men skrev så småningom för scenen. Till skillnad från de akademiska pjäsförfattarna skrev Shakespeare sina dramer utifrån sina skådespelarerfarenheter, vilket innebar ett större fokus på sceniska situationer. Med våra mått mätt har hans pjäser fortfarande mycket recitation och återberättande, men på sin tid uppfattades de som moderna. William Shakespeares pjäser blev snabbt populära och snart var han en etablerad dramatiker. Innehållsmässigt återanvände han gärna redan populära dramer eller kända berättelser, men han hade förmåga att bygga berättelserna så att de fångade publikens intresse och språkligt växla från folkligt eller rått till finstämt lyriskt.
Hamlet – eller Hamlet, prins av Danmark – är en tragedi i fem akter och troligen den mest kända av William Shakespeares pjäser. Möjligen finns den i en tidigare version av Thomas Kyd (troligen 1558-1595), åtminstone banade Kyds pjäser väg för Shakespeares Hamlet med hämndmotivet och den psykologiska studien i existentiellt tvivel. Man vet inte riktigt när Shakespeares Hamlet skrevs och framfördes, men troligen runt sekelskiftet år 1600. Den finns inte med bland de tolv pjäser av William Shakespeare som nämns i en publicerad lista år 1598, men samtida referenser i pjäsen tyder på att den i så fall tillkom strax därpå. Shakespeares pjäser trycks första gången med hans namn på försättsbladet år 1623, sju år efter hans död – en samlingsvolym som kallas Den första folion.
Berättelsen om Hamlet, den dystre prinsen av Danmark, finns med i den franske författaren och översättaren Francois de Belleforests Histoires Tragiqures, en bearbetning av bland annat den italienska författaren och teologen Matteo Bandellos arbeten. Urkällan till Hamlet är dock den danske historikern Saxo Grammaticus latinska verk Gesta Danorum (”Danernas bedrifter”) från ca år 1200. Där beskrivs Danmarks historia fram till slutet av 1100-talet. Det är berättelsen Amlethus, en dansk sagohjälte och kung, enligt Saxo son till kung Horvendel och drottning Gerutha. Efter att kung Horvendel blivit mördad av sin bror Fengo och denne gift sig med Gerutha, spelar deras son Amletus galen, samtidigt som han förbereder hämnd.
Anna Berg, dramaturg, Göteborgs Stadsteater
Målning av William Shakespeare, av John Taylor. (National Portrait Gallery). Public domain, via Wikimedia Commons.
