Här kan du ta del av vår dramaturg Lisa Lindéns introduktion till föreställningen Bad Roads. Välj själv om du vill läsa eller lyssna!
Inledningen till våra introduktioner görs av skådespelaren Carina Boberg, mångårig och älskad medarbetare på Göteborgs Stadsteater.
Hej!
Jag heter Lisa Lindén och arbetar som dramaturg på Göteborg Stadsteater. Den heter texten som jag kommer läsa nu har skrivits av Dmitri Plax som är dramaturg på föreställningen Bad Roads.
Varje personlig berättelse skiljer sig från andra och bidrar till vår förståelse av stora och komplexa företeelser. Och ett krig är onekligen en sådan komplex företeelse. Det som just Bad Roads kan bidra med är kanske en bild av ett krig som startas på oklara grunder och med oklart syfte. Ett krig som pågår utan tydliga frontlinjer. Ett krig omgivet av en igenkännbar vardag. Ett krig som blir en del av den vardagen.
Regissören Tamara Trunova har satt upp pjäsen två gånger tidigare – hemma i Ukraina och i Litauen. Det handlar om två sinsemellan helt olika uppsättningar och den uppsättning som hon gör på Stadsteatern i Göteborg nu är inte heller någon upprepning: Texten är så rik och öppen för tolkningar att man kan se det arbetet som en pågående utforskning av olika gestaltande möjligheter.
Det är förmodligen just därför som Bad Roads har blivit en succé i såväl Ukraina som i andra länder. Tamara Trunovas första uppsättning från 2018 har bl a belönats med Ukrainas största kulturpris – Shevchenko National Prize. Pjäsen skrevs på beställning av Royal Court teater i London 2016 och deras uppsättning i regi av Vicky Featherstone har också blivit positivt uppmärksammad, liksom ett antal andra uppsättningar i olika länder. Kanske värt att nämna att Bad Roads har också gjorts som film (i regi av pjäsförfattaren Natalka Vorozjbyt) och valdes till Ukrainas Oscar-bidrag 2021.
Bad Roads är inte direkt en vanlig krigsskildring. Det är inga soldater som springer i mörkret med gevär i högsta hugg, om man säger… Men det är en naket våldsam värld som beskrivs i pjäsen och det är bland mycket annat våldets regler som undersöks. Det våldet är nog inget man inte kan se, höra eller läsa om i dagliga nyhetsrapporteringar, men man bör vara medveten om att en del traumatiska händelser utspelar sig på scenen.
Teater i stort brukar dock ha en helande effekt – genom den för teaterkonsten naturliga förhöjningen kan en distans skapas även till de mest traumatiska erfarenheterna, vilket ofta känns läkande och befriande.
Vi lever i en felaktig övertygelse om att tiden är tudelad: att det finns en fredstid och en krigstid. Mänskligheten har aldrig upplevt en fredstid. Krig har alltid funnits, flyttat runt om på jordens yta. Det finns ingen garanti att kriget inte kan komma hit. Men för att det inte ska ske får man vara medveten om den möjligheten. Ingen i Ukraina trodde att Rysslands hot om annektering av Krim var allvarligt menat. Även med åtta år av krig i östra Ukraina i bagaget trodde få att en fullskalig invasion var möjlig. Människor gick till jobbet, hämtade på dagis, planerade sin vardag …
Pjäsen är baserad på verkliga upplevelser. Man kan säga att Natasja i pjäsen är Natalka Vorozjbyt själv och den långa öppningsmonologen är dramatikerns egna ord. Det är dock inte hennes egna upplevelser som skildras, utan hon berättar om verkliga fall, som hon kommit i kontakt med genom intervjuer och research. Emellertid är pjäsen ingen dokumentär, det är en konstnärligt bearbetad, skönlitterär text som visar hur ett krig äter in sig i vardagen. Pjäsen är alltså skriven efter Rysslands invasion av östra Ukraina och annektering av Krimhalvön, men innan den fullskaliga invasionen. Men det som händer efter den 24 februari 2022 är samma verklighet som ukrainare mötte redan 2014, fast upphöjd till tio: civila mål bombas kontinuerligt och medvetet, frontlinjen flyttar och kriget blir en del av vardagen, en fond mot vilken det ”vanliga” livet pågår.
Alla krig har en gemensam nämnare – avhumanisering. Krigförande parter avhumaniserar fienden och därigenom oftast förlorar sina egna humanistiska principer (om sådana ens fanns från början). På det sättet är Bad Roads en universell skildring. För det är en ärlig text som inte strävar efter att måla upp en förskönad bild av ”de egna”, inte har några propagandistiska mål. Bad Roads – de dåliga vägarna som rent fysiskt finns i landet, men som i överförd bemärkelse också leder oss vilse på grund av våra felaktiga val. Som det står i Bibeln – sanningens väg är smal…
Översättningen är gjord utifrån det talspråk som pjäsen är skriven med och som använts i östra Ukraina vid tiden för krigsutbrottet 2014. Översättaren Mikael Nydahls val att spegla det språket genom delvis nyuppfunna svenska ord är ett medvetet konstnärligt val. Vorozjbit använder sig mästerligt av figurernas psykosociala villkor, ursprung, erfarenheter – alla roller har eget karaktäristiskt och för varje roll trovärdigt sätt att prata.
Du är varmt välkommen till Bad Roads som spelar på Studion.
