En introduktion till föreställningen Don Juan av dramaturg Joel Nordström. Välj själv om du vill läsa eller lyssna!
Lyssna till introduktionen på Soundcloud, ca 6 minuter.
Inledningen till våra introduktioner görs av skådespelaren Carina Boberg, mångårig och älskad medarbetare på Göteborgs Stadsteater.
Vi befinner oss på sommarscenen Lusterholm där repetitionerna av Mozarts opera Don Giovanni är i full gång. Scenografier målas, repetitörer övar skalor och skådespelarna letar efter sina peruker. Huvudrollen spelas av en tillrest skådespelarstjärna, till allas förtjusning. I alla fall till en början. För repetitionerna får allt svårare att fortskrida i takt med att nya förtjusande medspelerskor fångar hans intresse. Förlovningarna står som spön i backen. När det dessutom dyker upp tidigare offer för den store charmören staplas problemen på varandra och Don Juans assistent Leporello har fullt sjå att mota och förklara. Stjärnans gränslösa beteende väcker både beundran och ilska. Men man får se upp – han skriver nämligen dagbok.
Känns det igen? 2019 satte regissören Hilda Hellwig upp Lärda kvinnor av Molière på Göteborgs Stadsteaters Stora Scen, och då liksom nu är det samtidens sociala konflikter som sätts under lupp. ”Hyckleriet är perversionen på modet”, säger Don Juan i en nyckelreplik, och det är just självbedrägeriet i vår tid som Hellwig, tillsammans med översättaren Ulf Peter Hallberg, som också varit med och skapat bearbetningen, vill skärskåda. Don Juan är ateist, det enda han tror på är att två gånger två är fyra och fyra gånger fyra är sexton. Och livet är fullt av skönhet – varför ska man begränsa sig till bara en? Dessutom står han för sina ideal – han är fri. Så till den grad att han till slut måste – ja, ni får själva gå och se. Allt jag kan säga är att det inte går väl. Eller gör det, det?
Den fiktiva gestalten Don Juan figurerar i många olika versioner i europeisk kultur sedan 1600-talet. Molière skrev sin variant 1665 och 120 år senare komponerade Mozart sin opera Don Giovanni utifrån samma tema. I Göteborgs Stadsteaters säsongsöppning är de båda verken sammansmälta till en läcker helhet. Operasångarna Caspar Engdahl och Negar Zarassi spelar Don Juan respektive Donna Anna, och tillsammans med stadsteaterns ensemble tar de ton i ett helt gäng av Mozarts tidlösa stycken. Hilda Hellwigs Don Juan är ett idédrama, men i Ann-Margret Fyregårds prunkande kostymer och Richard Anderssons underfundiga scenografi har det fått en bultande kropp.
Personligen fastnar jag för det begär som Don Juan väcker i sin omgivning. Kvinnorna och männen tjusas, men de avskyr honom lika intensivt. Jag tänker att omgivningen inte främst drabbas av Don Juans begär, utan av sitt eget slumrande begär, det som de av feghet och konvention håller instängt. I tidigare samhällen reglerades begäret genom klädkoder och sociala riter, men idag förväntas vi hantera de inre stormarna själva. ”Begäret flyter”, för att citera sociologen Zygmunt Bauman. Det strömmar fritt i samhället och genom en inre ansträngning ska den kanaliseras i en för alla godartad riktning. Det kan vara en stor tyngd att bära, vilket Don Juan får känna av. ”Tror du att du att du kan få mig att bli någon annan än den du älskar?”, utbrister han mot slutet. Begäret frustar och fnyser, och kräver sina offer för att kollektivets sunda vätskor ska hållas i balans. Är Don Juan en rebell som gör uppror mot samtidens förljugna ideal, eller är han en nödvändig konsekvens av desamma? Medverkar han till och med ofrivilligt till att upprätthålla självbedrägeriet?
Joel Nordström
22 augusti 2022
