Här kan du ta del av vår dramaturg Sisela Lindbloms introduktion till föreställningen Du är min nu. Välj själv om du vill läsa eller lyssna!
Inledningen till våra introduktioner görs av skådespelaren Carina Boberg, mångårig och älskad medarbetare på Göteborgs Stadsteater.
Lyssna på introduktionen på Soundcloud, cirka 9 minuter lång!
Du är min nu är en pjäs som tillåter sig att vara mångbottnad och att samtidigt ha ett ärende. Texten ryggar inte för att underhålla, ja, till och med, förföra oss med ett ”romantiskt” upplägg. I pjäsen följer vi två par, ett yngre och ett lite äldre, från det första mötet, till de första varningssignalerna, genom övergrepp och fysisk och psykisk misshandel och sen, och det är viktigt, även genom återuppbyggandet och vägen ut.
Gérard Watkins och hans kompani har ägnat sig åt att kartlägga våldets mekanismer i nära relationer. Den franska uppsättningen hade urpremiär 2016.
Initialt har dramatikern gjort en egen sociologisk undersökning, intervjuat poliser, psykologer, brottsofferjourer m. fl. som arbetar med både offer och förövare. Tillsammans med skådespelarna har han också undersökt/kartlagt varningssignaler och olika typer av nedsättande och kränkande beteende och rollernas psykologiska bakgrund i improvisationer och samtal. Själva arbetssättet påminner kanske om hur en svensk dramatiker, Paula Stenström och hennes grupp Lumor arbetar. Både hon och Watkins försöker i sina pjäser främst belysa hur samhället fungerar i sitt sociala omhändertagande av den utsatta individen, i Stenströms fall i pjäser om t ex missbruksvård eller en skolskjutning. Där Stenström visar upp bristen av resurser och skildrar socialarbetare, sjukvårds- och skolpersonal, som gör sitt yttersta, låter Watkins ekonomi och politik, ligga placerad mitt på scenen som en attraktiv hyreslägenhet, som båda paren vill flytta in i. Ja och kanske är det också bilden av det lyckade parförhållandet som hägrar. Vad drömmer du om frågar en av männen, och inget svar som kvinnan ger verkar kunna leva upp till bilden han har. Av något elegant, estetiskt och etiskt tilltalande, som innefattar matlagning av små vegetariska rätter och ska det senare visa sig psykisk och fysisk tortyr.
Den funktionella scenografin signerad Henrik Ekberg och Anne Vaglios ljussättningen vägrar till en början att fokusera åt oss, vi får själva välja vad vi ska titta på, när ensemblen på scenen upprättar tillfälliga spelplatser. Musiken är framimproviserad under repetitionerna och blir till en fysiskt påtaglig närvaro i rummet, när den skrivs och framförs av musikern och skådespelaren Karin De Frumerie. När paren tar sig in mot mitten av scenen och cirkeln på framscenen öppnar upp sig som en liten arena, då är det dags för sammandrabbningar av våldsam art. Dessa urladdningar påminner ibland om grälnatten i Fröken Julie.
I mitt tycke är det här en stilistiskt brokig pjäs, i bästa mening, som också strävar efter att vittna. Och upprättar kontakt med sin publik via både humor och starka känsloutbrott. De två paren återberättar vad de varit med om och ibland befinner de sig samtidigt i situationen de talar om. Genom den typen av förflyttningar i tiden och berättarperspektivet, laddas replikerna, i spelet mellan dem. Det ger en nerv. En kvinna återberättar en promenad tillsammans med en man som senare totalt har brutit ned henne och misshandlat henne. Hon återberättar minnet. Hon samtalar med honom om det som hände. Hon återupplever minnet. Hon spelar faktiskt flera saker på samma gång. Hon minns något vackert och att hon minns våldet hon senare blivit utsatt för.
Det ger en speciell stringens och ett väldigt fint samspel. I de tätaste och obehagligaste misshandelsscenerna blir det återberättande plötsligt helt och hållet ett nu… vilket så klart ger en stark effekt.
2016 hade den franska uppsättningen premiär. Perdita-ensemble har sedan dess turnerat i omgångar och gästade Avignon-festivalen 2022. Pjäsen har även satts upp i andra länder, Polen och Italien. I Frankrike har Scénes de violences conjugales (som pjäsen heter på franska) vunnit ett prestigefyllt pris, för sina litterära kvalitéer. När den nu möter en svensk publik, påbörjas en ny undersökning. Vissa ledtrådar som landar hos en fransk publik, är de avläsbara i Sverige? Personernas sociala hemvist och deras sätt att uttrycka sig, så väl avlyssnat av dramatikern, och sedan tolkat av översättaren Lisa Lindberg. Under repetitionsarbetet här i Göteborg präglas de första veckorna av jämförelser mellan de båda länderna - allt från förekomst av subventionerade preventivmedel och sociala bostäder till genomslaget för metoo-rörelsen. Är skillnaderna mellan Frankrike och Sverige så särskilt anmärkningsvärda? Nej, det är inte därför ensemble och regissör lägger så mycket tid på det. Det är för att pjäsen utspelar sig i Frankrike och att sätta sig in i alla detaljer rörande personernas bakgrund blir en arbetsmetod och en väg till förståelse. Så de specifika personporträtten, sammansatta av olika erfarenheter stimulerar skådespelarnas fantasi och texten hämtar inspiration från skådespelarens hantverk. Vilket i sin tur ger publiken en känsla av att vara med om något alldeles speciellt, i möte just med skådespelarna.
Välkomna till Du är min nu på Studion!
