En introduktion till föreställningen Om kärlek, av dramaturg Joel Nordström. Välj själv om du vill läsa eller lyssna!
Lyssna till introduktionen på Soundcloud, ca 7 minuter.
Inledningen till våra introduktioner görs av skådespelaren Carina Boberg, mångårig och älskad medarbetare på Göteborgs Stadsteater.
Gretchen är en ung framgångsrik skådespelerska. Trots sitt ombonade liv kan hon inte sluta oroa sig för framtiden när naturkatastrofer och klimatförändringar galopperar omkring henne. Hon försöker leva medvetet, hon undviker långflygningar och engagerar sig i miljörörelsen. Tills hon en dag träffar Heinrich. Heinrich är snorrik riskkapitalist inom green tech och menar att problemet inte alls är kapitalismen, utan moralismen. Om hon bara omfamnar världen – med kärlek – så kommer allt att lösa sig. Ett nytt champagnefyllt liv öppnar sig för Gretchen. Men tänk om tekniken inte kan rädda världen? I den vackra unge Valentin finner hon Heinrich motsats. Tillsammans flyttar de till Freedom Village för att leva ett asketiskt liv nära naturen. Men är det ett liv? När man inte ens får kolla på tv?
Enligt den slovenske filosofen Slavoj Zizek är det enklare att föreställa sig världens undergång än kapitalismens slut. Gretchen försöker hitta en väg ut ur världens och sitt eget tillstånd genom att iscensätta det ena livsvalet efter det andra. Hur kan vi som enskilda individer förhålla oss till de globala klimatförändringarna? Vilket ansvar har vi? Kan vi ens påverka det? Eller bör vi rent av omfamna vårt obestridliga öde?
Om kärlek är skriven av den göteborgsbaserade dramatikern Max Bolotin. Han säger att han är intresserad av att utforska hur vi förhåller oss till något så traumatiskt och obegripligt som en klimatapokalyps:
Vårt samhälles etos idag är faustianskt. Vi lever i en senkapitalistisk värld där hela vår fossila ekonomi bygger på en deal med djävulen. Vi är alla medskyldiga. Det intresserade mig hur jag som människa har bestämt mig för att det kanske är bättre att jorden går under än att jag förlorar tillgången till vissa njutningar.
Föreställningen är ett samarbete mellan Göteborgs Stadsteater och frigruppen Kastratet. Kastratet har tidigare satt upp två monologer av Bolotin i Göteborg, I love Transylvania och AntiLancelot. Alla tre föreställningar består av en ensam person som resonerar sig fram i samtiden. Bolotin menar att han är intresserad av moraliska val och att skådespelaren försöker försvara något som vi alla tycker är oförsvarbart. Att man ingår en pakt i rummet där skådespelare och publik osäkrar och ifrågasätter sig själva. Och det är ofta obekväma sanningar som sätts i omlopp, i ett försök att spräcka våra gemensamma föreställningar och så tvivel.
Personligen tänker jag på författare som Michel Houllebecq. Liksom Om kärlek utspelar sig flera av hans berättelser i framtiden. Det är inte science fiction utan snarare ett sätt att dra tendenser i samtiden till sin spets. Liksom den filosofiska strömningen spekulativ realism använder han fantasin för att nå nya, högre sanningar. Istället för att dra slutsatser av det vi redan vet ägnar han sig åt att spekulera kring hur det skulle kunna vara utifrån det vi redan vet. En slags alternativ historieskrivning – innan det verkligen hänt. Eller innan det är försent, skulle man kanske kunna säga.
Även föreställningens regissör, skådespelerska och ljusdesigner har medverkat i flera av Kastratets tidigare uppsättningar. Daniel Nyström, som regisserar Om kärlek, spelade den enda rollen i I love Transylvania, liksom Caroline Söderström, som spelar Gretchen, gjorde i AntiLancelot. Bella Oldenqvist har gjort ljusdesignen till alla tre föreställningar och i Om kärlek har hon även skapat scenografi och kostym tillsammans med regissören.
Om du vill gå ut från Lilla Scen som samma person du kom in som tycker jag inte du ska gå och se Om kärlek. Det är moralens skuggsidor som undersöks, i en form som idag anses snudd på kränkande. För mig är slutet på Gretchens resonemang en oväntad och provocerande slutsats och monologen som form hindrar mig från att bryta in, ställa motfrågor eller stänga av. Jag tvingas lyssna till slutet – jag tvingas möta och förstå en annan människa – och i en tid av åsiktsbubblor och cancel-culture är det smått revolutionerande. Hur ska jag förhålla mig? Vad är mitt livsval?
27.01.2022 Joel Nordström, dramaturg
