Här kan du ta del av vår dramaturg Lisa Lindéns introduktion till föreställningen The Vivian Girls. Välj själv om du vill läsa eller lyssna!
Inledningen till våra introduktioner görs av skådespelaren Carina Boberg, mångårig och älskad medarbetare på Göteborgs Stadsteater.
Lyssna på introduktionen på Soundcloud, cirka 7 minuter lång!
Hej!
Välkommen in.
Välkommen in i en tavla av den amerikanska konstnären Henry Darger.
Du kommer få se sju systrar, de är inga småungar längre, de är barn. De har precis börjat älska världen och på grund av det måste de slå den i spillror.
Välkommen in.
Välkommen in i detta scenkonstverk signerat regissören Linda Forsell och dramatikern Felicia Ohly.
Jag heter Lisa Lindén och är föreställningens dramaturg.
Välkommen.
Under 1 timma och 20 minuter kommer du få vara med i någonting som du kanske inte varit med om förut. Du kommer få se ung femininitet gestaltat på scen. Barn, flickor och till och med skådespeleri gestaltat på ett kanske alldeles nytt sätt. Linda Forsell som regisserat The Vivian Girls driver tillsammans med fyra andra konstnärer den fria teatergruppen Potato Potato i Malmö och hon är också delaktig i den nya scenen Konträr i Stockholm. I tidigare föreställningar av Linda är det just flick-skapet, flickorna, det feminina som särskilt betonats. Och det hör inte till vanligheten i svensk scenkonst.
Henry Darger kallas ofta för en särlingskonstnär. Han skapade för sig själv, i sitt eget rum. I en lägenhet i Chicago skrev och målade han. Målade och skrev. Han var inte utbildad konstnär och han deltog, vad vi vet inte heller i konstnärssammanhang – därav ordet särling framför ordet konstnär.
När Henry Darger dog på 1970 talet i Chicago, USA upptäcktes hans verk och konst av hans hyresvärdar. Där fanns det långa eposet – “The Story of the Vivian Girls, in What Is Known as the Realms of the Unreal, of the Glandeco-Angelinian War Storm, Caused by the Child-Slave Rebellion” på över 15 000 sidor. Där fanns eposet och där fanns målningar av flickor. Flickor i krig, flickor utsatta för grymheter, flickor bland drakar, blommor och fjärilar. Inte sällan flickor med penis. Och så klart har eftervärlden tolkat det på sitt sätt för hur ska det gå att förstå ett sådant uttryck som både är specifikt, originellt och som också gör pastischer på den populärkultur som omgav honom. Om hur det kan förstås eller inte förstås skriver forskaren Kajsa Widgren om i vårt program. Missa inte det.
Här, i The Vivian Girls, har dramatikern Felicia Ohly tagit fasta på och fantiserat vidare om de sju viviansystrarna. Catherine, Joy, Jennie, Angelina, Daisy, Violet och Hettie. På studions scen gestaltas dessa av skådespelare från Stadsteaterns fasta ensemble och från frilansare, både kvinnor och män. Och ingen av dem är ju så klart så där runt 8–10 år. En utmaning på en rad vis. Normbrytande på andra.
The Vivian Girls handlar om flickan. Om fantasin och om motståndet – här i form av en rebellgrupp som gör uppror mot de vuxna männens grymheter. The Vivian Girls handlar om barn men är inte för barn. Missta inte föreställningen för det.
Vi rör oss i Agnes Östergren scenografi och kostym. En scenografi med ett lila berg som kan vara det mesta. En övergiven plats, en plats inom oss, ett minne, en plats i ett krig där du måste smyga på fienden. Och det i en kostym som skulle kunna vara verkliga flickors kostym i kanske ett 1920-tal eller 1950-tal.
Det är som vi kliver in i en tavla och varje scen i dramat har inte bara ett nummer, utan också ett namn. Vi kommer direkt in i kriget mellan det onda Glandelina och det goda Angelina. I Glandelina finns det soldater som tycker om att strypa barn och kriget mot barnen och inte minst flickorna är konkret och grymt. Grymt och otäckt. Precis faktiskt som det kan vara i det verkliga livet. Men här är vi i fiktionen. I Dargers värld genom Ohlys penna.
Krig mot barn. Krig mot flickor.
Föreställningen kräver av oss att vi på ett sätt lägger bort det vuxna perspektivet. Att vi inte lägger huvudet på sned och försöker förstå barnen och tillrättalägga och förklara det hemska som sker.
Föreställningen kräver ett öppet sinne av oss och något där vi vill vara i barnets blick på det fasansfulla som omger dom. I fiktionen. Och Kanske i det verkliga.
Kanske är det tablåer. Kanske är det etyder. Kanske är det bara scenkonst.
Med magiskt ljus signerat Mira Svanberg och musik av Maria W Horn är vi där.
Du kommer få se sju systrar, de är inga småungar längre, de är barn. De har precis börjat älska världen och på grund av det måste de slå den i spillror.
Välkommen till det The Vivian Girls.
