En introduktion till föreställningen Tillbaka till Reims av dramaturg Joel Nordström. Välj själv om du vill läsa eller lyssna!
Lyssna till introduktionen på Soundcloud, ca 7 minuter.
Inledningen till våra introduktioner görs av skådespelaren Carina Boberg, mångårig och älskad medarbetare på Göteborgs Stadsteater.
Tillbaka till Reims är baserad på boken med samma namn och är skriven av Didier Eribon. Den är regisserad av Thomas Ostermeier och jag heter Joel Nordström och är föreställningens dramaturg.
Didier Eribon är en fransk sociolog och filosof. Han har skrivit en rad böcker och akademiska avhandlingar, men 2009 kom hans mest personliga verk. Tillbaka till Reims är en blandning av essä, självbiografi och roman och behandlar Eribons bakgrund i den mindre staden i norra Frankrike. Som ung flydde Eribon sin uppväxtmiljö som präglades av homofobi, alkoholism och våld. I boken återvänder han och inleder ett samtal med sin mor, vilket blottlägger den djupa spricka som bildats mellan honom och hans tidigare liv. Det är inte bara de materiella möjligheterna som skiljer dem åt, även de politiska värderingarna har utvecklats åt olika håll. Även om Eribon har skapat sig en ombonad tillvaro i Paris har han behållit sina föräldrars vänsterpolitiska värderingar. Men när han återser dem inser han att hans familj och vänner, som förut röstat på de franska kommunisterna, nu är hängivna anhängare av det högernationalistiska partiet Front National. Han förvånas över sin familjs politiska omvändning och inser hur mycket han som vänsterintellektuell har förträngt om sin bakgrund. Hur gick denna förskjutning till? Och vilken del har vänstern i utvecklingen?
Föreställningen Tillbaka till Reims är ett samarbete mellan Dramaten i Stockholm och Göteborgs Stadsteater. Den är regisserad av Thomas Ostermeier, konstnärlig ledare för Schaubuhne i Berlin och en av Europas mest välrenommerade teaterregissörer. Det är den femte uppsättningen av pjäsen som han gör och inför repetitionsstarten på Dramaten sa han:
Det är mycket personligt för mig detta, jag delar många av de här erfarenheterna. Jag kommer också från en blygsam bakgrund, om än inte lika fattig som Didier Eribons. Vi hade två böcker i mitt hem: en kokbok och en bibel. Och sedan, plötsligt, hamnade jag i den här världen av teaterinstitutioner, av internationell teater. Jag kan därför dela den känsla Eribon beskriver i boken och jag frågar mig alltid: hur kan man prata om och gestalta de här frågorna på teatern? Hur kan arbetarklassen representeras på scenen? Hur kan man representera de fattiga och de olyckliga?
Ostermeier menar att många av Europas länder delar samma politiska öde. Länder där socialdemokratin tidigare varit en stark rörelse har sakta men säkert omfamnat nyliberala samhällsidéer, och därmed lämnat en stor del av arbetarklassen bakom sig. Erfarenheter och trauman som enkelt kan kapitaliseras på av högerextrema partier som målar upp en bild av att roten till ondskan stavas invandring och feminisering. Högerpopulistiska partier har till och med har poppat upp i Tyskland, något som hade varit otänkbart under Ostermeiers och Eribons uppväxt.
Men föreställningen är mer än en politisk diskussion. Den är ett lysande exempel på den regi som Ostermeier blivit känd för – förrädiskt enkel, intellektuellt knivskarp och med fingret i luften. Dramat utspelar sig i en ljudstudio dit Lena Endre, i egenskap av sig själv, har kommit för att spela in en voice-over till en dokumentär. Dokumentären regisseras av en ung filmskapare, spelad av Jesper Söderblom, och följer Eribons resa till Reims och mötet med hans mor, precis som i romanen. Med i ljudstudion finns också en ljudtekniker, spelad av Parham Pazooki, och ju längre de kommer i sitt arbete desto fler frågor väcks kring dokumentärens framställning av den politiska samtiden. De tre besitter olika positioner i samhället och det blir uppenbart att de inte delar samma bild av verkligheten. Ett metadrama tar långsamt form.
Didier Eribon är starkt influerad av den franske sociologen Pierre Bourdieu. Bourdieu utvecklade en rad teorier om hur den sociala miljön är strukturerad i det moderna samhället. Han klassificerade bland annat olika sorters kapital – ekonomiska, kulturella och sociala - och hur de samverkar och växelspelar i samhället. Ett tankesätt som lever vidare hos Eribon när han analyserar hur han som homosexuell tar avstånd från sin homofoba uppväxtmiljö men samtidigt förtränger sin klassbakgrund. Eribon har i sin tur utövat inflytande på yngre författare som Eduard Louis, som bland annat skrivit böckerna Göra sig kvitt Eddy och Vem dödade min far? Samt Våldets historia, som också blivit föreställning i regi av Ostermeier, och som kommer till Göteborgs Dans- och Teaterfestival i augusti 2022.
För den som vill ta del av diskussionen om vänsterns framtid är Tillbaka till Reims med andra ord en bra början. Diskussionen kommer inte ta slut där - den lär pågå länge än - men i Eribons och Ostermeiers framställning stakas några av de större stötestenarna fram.
