Intervju med:
Olof Runsten är regissör för Stjärnornas tröst, som är en hyllning till Karin Boyes texter. Han står också för manus i samarbete med Fredrik Jonsson. I föreställningen framför skådespelarna Marie Delleskog och Mia Eriksson Boyes texter tillsammans med sångaren Daniel Lemma och två musiker.
Du utbildar dig på Stockholms Dramatiska Högskola och gör din regipraktik här på Göteborgs Stadsteater, och det med en pjäs som tillägnas Karin Boye. Hur kommer det sig att det blev just Stjärnornas tröst?
Under ett möte med Pontus (Pontus Stenshäll, konstnärlig ledare på Göteborgs Stadsteater, reds anm) förra året berättade han att han hade tankar på att göra något runt Karin Boye. Min ingång till hennes författarskap var då romanen Kallocain och några dikter. Men jag började läsa och kände att det var mycket som slog an hos mig.
Stjärnornas tröst är ett slags collage av olika texter?
Det vi skapar är främst en hyllning till Karin Boyes texter. När jag läste lyriken fick jag idén om en föreställning med fokus på tillägnan, längtan och det nattliga. När jag sedan fortsatte med romanerna Kris och Astarte, som är väldigt experimentella i sin form, kände jag att ett sorts collage med olika texter skulle kunna passa väldigt bra för Stjärnornas tröst.
Jag började skriva med det i tankarna, sedan har jag och Fredrik Jonsson, som skrivit musiken, arbetat fram det slutliga manuset.
Hur känns det att få vara med och inviga Lilla Scen?
Det är verkligen roligt! Lilla Scen är en liten intim scen där publiken kommer mycket nära skådespelet, och det är en styrka. Dessutom är ju en av idéerna med den nya scenen att vi formmässigt ska kunna jobba lite annorlunda. Ett exempel på det är att konstnären Linda Spåman har gjort scenografin.
Du säger att föreställningen är som en oas, lite som att sitta runt en lägereld?
Allt är så hektiskt runt omkring oss idag. Teater behöver inte skrika för att ta plats, utan kan vara en plats för kontemplation, att kunna vara i någonting. Att se Stjärnornas tröst ska kännas lite som att sitta runt lägerelden. Vi vill ta med publiken in i den här nattliga världen på ett fint sätt, och sedan guida vidare genom natten, mot ljuset och gryningen.
En klassisk fråga. Vad vill du att publiken tar med sig när de har sett Stjärnornas tröst?
Jag hoppas att man är uppfylld av föreställningen. Lite som ”oj, vad har jag varit med om?”. Att man blir berörd.
Olof Runsten är teatervetare och regissör, utbildar sig i teaterregi på Stockholms Dramatiska Högskola och gör nu sin praktik på Göteborgs Stadsteater. Han har regisserat produktioner som Macbeth och Danse Macabre Piggies på StDH, Ett drömspel på Storsjöteatern och Amputation parts på Fylkingen.
Ann Waldeborn
Foto: Jonas Kündig
