I oktober 1943 samlar Heinrich Himmler Tysklands alla riksledare i den polska staden Poznań för att informera dem om regimens beslut att fullständigt utrota Europas judiska befolkning. Innan han gör detta låter Himmler dock ställa upp två grammofoner framför alla för att spela in talet på två skyddsskivor. Men till skillnad från vad de flesta tror är det inte Himmlers ord som ska spelas in – utan tystnaden i salen.
Boris Nikitins verk är kända för sina gränsöverskridanden mellan illusion, teater och performance, mellan dokumentär och propaganda. I sin senaste pjäs använder regissören sin egen familjehistoria för att belysa ett dolt stycke europeisk historia. Efter att hans mormor avlider vid 87 års ålder får han veta att hon ursprungligen kom från en judisk familj. Under 1944–45 tvingades hon gömma sig i en lada i flera månader, medan större delen av hennes familj dödades i de tyska dödslägren. Hon höll allt detta för sig själv, bildade familj och blev den första professorn i kemi i det unga socialistiska Tjeckoslovakien. Hon dolde hemligheten även för sina döttrar.
Med "Magda Toffler or an Essay on Silence" – det andra verket där han själv intar scenen – borrar Boris Nikitin djupt ner i det europeiska 1900-talets dolda lager. Precis som i "Essay on Dying" är iscensättningen reducerad till bara några få element: en stol, ett manuskript och Nikitin själv. Pjäsen hade urpremiär 2022 på Steirischer Herbst, i samproduktion med HAU Berlin, Kaserne Basel, Théâtre Vidy Lausanne och Staatstheater Nürnberg. Sedan dess har den spelats på turné. Magda Toffler kan ses som ett slags uppföljare till Boris Nikitins tidigare pjäs Essay on Dying. Om den pjäsen handlar om att bryta tystnad, handlar Magda Toffler om hur tystnaden skapas. Vissa festivaler och teatrar har valt att visa båda verken, då de är formellt identiska – som tvillingar. Magda Toffler bjöds in till festivalen Impulse som en av de tio bästa tyskspråkiga oberoende teaterproduktionerna 2023.
Konstnärligt team och produktion: Concept, Text, Performance: Boris Nikitin Production management: Annett Hardegen Outside-eye: Annett Hardegen, Matthias Meppelink Produced by steirischer herbst ’22, Staatstheater Nuremberg, It’s The Real Thing Studios. Co-produced by Kaserne Basel, Ringlokschuppen Ruhr, Theatre Vidy Lausanne, HAU – Hebbel am Ufer Berlin, Frascati Amsterdam, Theater Chur and Omanut. With the support of Theatre/Dance Committee of the Cantons of Basel-Land and Basel-Stadt, Pro Helvetia, Stanley Thomas Johnson Foundation.
Efter kvällsföreställningen hålls ett samtal på restaurang Tiljan, cirka klockan 19.30- 20.30.
I samarbete med Göteborgs Kulturkalas 2025.
Läs mer på Boris Nikitins hemsida.
Föreställningen och samtalet hålls på engelska.
