Aldrig förr har så många svenskar gått i terapi. Landets behov av analys och bearbetning tycks bara öka med tiden. Men hur skulle det se ut om självaste Moder Svea la sig på divanen?
Två skådespelare
Moder Svea
Psykoanalytiker
En säng (divan) med kuddar, filtar
En stol
En matta
En penna
En anteckningsbok
Ett avlastningsbord
En karaff vatten
Ett glas
Inledande scenbild
Moder Svea ligger på divanen
Psykoanalytikern sitter på stolen
ANALYTIKERN
Du nämner sällan din barndom.
MODER SVEA
Varför skulle jag göra det?
ANALYTIKERN
Det kan vara en ingång. Så om du skulle sammanfatta det du känner med några ord som spontant kommer för dig, vilka skulle de vara?
MODER SVEA
Konflikt! Ja, konflikt. Är det verkligen mig det påstås så mycket konstigheter om? Jag känner inte igen mig själv. Men ärligt talat. Det finns ingen anledning att fokusera på min barndom.
ANALYTIKERN
Ok. Vi lämnar det just nu. Ofta upplever många det svårt att …
MODER SVEA
Att jag skulle ha något att stå till svars för är skrattretande, rentav kränkande! Jag är stolt över mitt liv, vad jag åstadkommit och vad jag är. Jag är ett föredöme, skafferiet är sprängfyllt och människor gör nästan vad som helst för att komma till mig. Jag bjuder på tillväxt, nytta och trygghet. Min barndom skall i första hand sälja, precis som kungen.
ANALYTIKERN
Du uttrycker dig drastiskt. Och det avspeglar ditt goda självförtroende. Jag uppfattar inte att den saken behöver jobbas med här. God självkännedom däremot.
MODER SVEA
Att jag inte skulle ha god självkännedom är nonsens. Visst, jag kan vara naiv och feltolka situationer ibland. Det är ju därför jag är här och pratar med dig. Men när man är så gammal som jag, och tar så mycket ansvar som jag gör, så måste man vara en tråkig pragmatiker. Jag kan ju inte hjälpa allt och alla. Hade alla de som lägger så mycket energi på att kräva rättigheter istället gjort rätt för sig, så hade vi haft ett ännu mer jämställt samhälle.
ANALYTIKERN
Du talar gärna om dina fel och brister. Men, i ärlighetens namn, det verkar mest vara retorik. Du har lärt dig att slentrianmässigt gömma dig bakom ord som naiv, tråkig, och lagom.
MODER SVEA
Vad menar du?
ANALYTIKERN
Jo, jag har noterat att när du är inblandad i korruptionsskandaler, när du blir avslöjad att bedriva oetisk export, eller när du agerar egoistiskt i ditt ledarskap, så ursäktar du dig slentrianmässigt med att låtsas vara naiv. Du kallar dig gärna för tråkig, istället för att rakryggat säga att du älskar att disciplinera. Och trots att du ofta är långt mer extrem än andra nationer, så odlar du ändå myten om landet lagom.
MODER SVEA
Det säger sig självt att ingen i min position kan tala rätt ut i vädret. Hur skulle det se ut? Makt är ju förmågan att driva igenom sin vilja trots motstånd. Det roar mig att ställa andra i olika beroendeställningar, helst på ett sånt sätt att de själva försvarar sitt beroende.
ANALYTIKERN
Ja, och det var det jag menade: du är rädd för vad som skulle hända om du talar klarspråk. Apropå tvångstankar. Trots att du har så många och rätt olika barn, talar du sällan om dem som individer. Och skulle du göra det, så är det högst klichéartat. Hur upplever du egentligen moderskapet, med graviditeter, förlossningar och sånt där?
MODER SVEA
Tja, vad säga. Amning är inget säkert preventivmedel.
ANALYTIKERN
Nej kanske inte. Och man kan säga att du har ganska många bollar i luften. Hur fixar du livspusslet?
MODER SVEA
Eftersom jag mäter allting, utvärderar allting och genomlyser allting, så har jag full koll. Det underlättar att producera en homogen befolkning. Efter att jag undersökt metoder som sterilisering, deportering och exkludering upptäckte jag att övervakning fungerar mycket bättre. Det är humanare och är effektivt även när jag inte är i närheten. Svenskhet är att ha mitt rena mjöl i sin påse.
ANALYTIKERN
Ok. Men om vi går tillbaka till dina barn. Jag noterade att du egentligen inte svarade på frågan.
MODER SVEA
Jag är nog ingen konventionell mamma. Eller, det är jag ju också. Jag har barn i alla åldrar. De flesta lever ett bra och förutsägbart liv, andra inte. En del lever förstås inte längre. Men många vill bli mina nya barn. Du nämnde tvångstankar förut.
ANALYTIKERN
Ja?
MODER SVEA
Jag får nog erkänna att jag har några. Ibland känner jag för att kasta ut mina barn genom fönstret. Eller stoppa in dem i torktumlaren. Varför får jag dessa tankar? Är jag en hemsk mamma? Jag älskar ju mina barn, de är framtiden. Men detta kanske inte är tvångstankar egentligen? Emellanåt kastar jag ju faktiskt ut barn. Bokstavligt.
ANALYTIKERN
Du går alltså över gränsen ibland?
MODER SVEA
Ja. Eller nej, att slänga andra över gränsen är ju inte samma sak.
ANALYTIKERN
Tvångstankar brukar ju innebära att man föreställer sig sina sämsta fantasier. Men du iscensätter dem i verkligheten. Vilket påminner om tvångshandlingar. Går du på rutor eller bara till höger vissa dagar?
MODER SVEA
Pratar du politik nu?
ANALYTIKERN
Nej. Tvångshandlingar.
MODER SVEA
Vad är skillnaden? Det finns inget höger eller vänster längre, inga inrutningar. Det finns en väg. Välj vilken färgad Ford du vill. Det är ordning och reda, ansvar för finanserna, och investeringar i kunskapsbaserad ekonomi som gäller.
ANALYTIKERN
Ja precis. Det är just det jag talar om.
MODER SVEA
Jag är ärligt talat lite förbryllad nu. Är det inte mitt ansvar att höja välståndet, minska orättvisorna och försöka förhindra att något hemskt inträffar? Eller vad menar du att jag skall göra?
ANALYTIKERN
Om jag svarar direkt på din fråga så riskerar jag att acceptera dina nuvarande referensramar. Tanken här är ju att när du får en större insikt om dig själv, så uppstår möjligheten att kunna se flera valmöjligheter för ditt handlande.
MODER SVEA
Valfrihet. Inte valmöjlighet. Hur skulle det se ut? Hade jag haft möjlighet så skulle jag åka med Finlands mö, Marianne och Brittannia till Mauritius och leva loppan. Nej, valfrihet. Det handlar om kontroll över vardagen. Det har inget med möjligheter att göra. Herregud, bara tanken på heta nätter under palmerna skulle ju ge vem som helst en neuros ...
ANALYTIKERN
Använder du inte ordet neuros lite lättvindigt nu? Eller menar du att du har konflikt med dig själv?
MODER SVEA
Har du ingen humor?
ANALYTIKERN
Att sätta etiketter på sig själv är en ganska kontraproduktiv väg att gå. Och jag vet ju hur mycket du själv nu för tiden tycker om att ettikettera andra. Ibland kan det leda till att man ser ettiketten som en slags förutsägelse.
MODER SVEA
Ja, ok. Men, allvarligt. Hur menar du att jag skall styra? Jag måste ju välja väg. Och jag måste ju ha olika belönings- och straffsystem för att få människor att gå på den utvalda vägen. Jag kan ju inte komma ifrån det.
ANALYTIKERN
Nej, kanske inte. Men samtalsterapi handlar ju som sagt om att komma fram till större självinsikt. Låt oss istället för att fastna här, ventilera dina fantasier och önskningar. Du nämnde Mauritius. Varför just dit?
MODER SVEA
Mauritius var bara taget ur luften. Jag har inte tid med fantasier. Men det är varmt, havet är korallblått och det ser behagligt ut. Hela tanken naturligtvis en fullständig orimlighet. Det var ju det som skämtet handlade om. Jag tycker vi skall börja detta samtal i någon annan ände.
ANALYTIKERN
Jag reagerar på att du säger börja. Detta samtal började ju för evigheter sedan. Det är frestande att tro att du hela tiden försöker jaga det nya, att det gamla inte längre duger.
MODER SVEA
Man kan inte leva på gamla meriter.
ANALYTIKERN
Det är också ett sätt att distansera sig. Att mentalt markera skillnader mellan nu och igår. Kanske för att det undermedvetna vill markera olika skillnader, om man nu skall tala med Freud.
MODER SVEA
Jag är Svea. Jag har inget undermedvetet. Snart påstår du väl också att drömmar skulle kunna vara budbärare från det undermedvetna? Det är sällan jag drömmer, men för inte så länge sedan drömde jag om gummibåtar, trasiga kläder och händer som sträckte sig efter mig. Vad skulle det betyda menar du? Att jag vill vara en hyllad rockstjärna i trasig gummidräkt?
ANALYTIKERN
Är det ett återkommande tema i dina drömmar?
MODER SVEA
(suckar) Ok. Jag tar något aktuellt istället. I natt drömde jag att jag pratade med dig i detta rum. Jag låg här på soffan och du satt där du sitter nu. Fast du var egentligen inte du, utan bestod av oändligt många människor. Alla ville mig något, krävde något och ville visa hur duktiga de var. För varje fråga som ställdes fick jag framburet en spegel att titta i. Vad jag än gjorde, så ställdes det fram en spegel. Snart var hela rummet fullt av speglar, och det slutade inte. Det strömmade in nya speglar från alla håll och jag hann inte med att titta i alla. Speglarna bildade snart en ocean av spegelbilder. Det tog aldrig slut. De formade en slags urspegel som reflekterade allt. Det underliga var att jag kände mig förvånad, splittrad och harmonisk på samma gång.
Julhelgen är inte bara skinka, kola och Kalle, det är också vilans och eftertankens högtid. På sofflocket hinner vi ställa dom svåra frågorna till oss själva innan vi äntrar det nya året. Till och med självaste Moder Svea får en stund över för självrannsakan och det visar sig att hon har ovanligt mycket att tänka på.
I ”Moder Svea på divanen”, specialskriven för Göteborgs Stadsteaters seminarieserie på temat svenskhet, djupdyker Sewilius Berg i Sveriges undermedvetna och hittar olösta trauman och onda föraningar. Varför kan hon inte känna igen sig själv och vem tillhör händerna som sträcker sig efter henne i drömmarna?
Joel Nordström
